Göteborgsposten – 19 januari 1865, sida 1

buret till lady Laura så tidigt som möjligt denna morgon, sade karlen förargad. — Om han skref det och bad att få det afsändt, så borde ni derför icke ha gjort det. Ni kunde behållit det tills jag kom. Hvem vet hvad farliga erkännanden han haft i det brefvet? Det blir väl så att jag icke får något kryphål, hvarigenom han kan slippa undan. — Tror ni, att han slipper undan? frågade sir Stephen afbrytande den förtörnade juristen. -— Nej, det gör jag icke, för att säga sanningen, svarade mr hilliter uppriktigt. Men likafullt vill jag göra hvad jag kan, för att rädda honom. Om han slipper undan — Juristen Billiter fick ej tala ut. Karlen, som skickats in i mr Carltons cell, visade sig och hans yttre var egnadt att väcka förvåning. Han störtade in och stod med handen klimd kring dörrkanten, ögonen och munnen vidöppna, och drog efter andan, bemödande sig om att tala. Mr Jones såg, att något ledsamt inträffat, och ilade till cellen. Om två minuter återkom han helt blek — något, som sällan var förhållandet med denne erfarne tjensteman. Mr Carlton har verkligen sluppit undan, mina herrar — trots oss och lagen. Juristen Billiter sprang, följande ögonblickets ingifvelse, till cellen, för att njuta af att se den tom, och två eller tre underlydande, som hört orden sluppit undan, sprungo ut ur fängelset, dels för att ge luft åt sina känslor och dels drifna af en obestämd afsigt att förfölja arre