Göteborgsposten – 14 januari 1865, sida 1

lyckades åtskillga fordringsegare att erhålla betäckningar i sorm dels af köp dels af pantförskrifningar å oflekter — fartyg — tillhöriga hr Holm. Om nu konkurs uppstår, så beror det på tiden när den göres, huruvida dessa transaktioner blifva beständande. Så är fallet t. ex. med den betäckning som Smålands Enskilda Bank erhållit i trenne fartyg. Nämnde bank har köpt dessa och i liqvid lemnat sin fordran för den kassa — omkring 180,000 rdr, banken tillhörig, som hos hr H. innestod för invexling af samma banks utelöpande sedlar. Köpet i och för sig sjelf lärer utgöra en god affär, ehuru det onekligen är vanskligt för en bankinstitution i landet att vara skeppsredare. Äfven andra på utländsk ort varande fartyg hafva hos utländska fordringsegare blifvit hypotiserade; men stora svårigheter anses möta, äfven om denna betäckning skett inom trettio dagar från den dag då konkurs göres, att få åtgärden med gällande kraft såsom ogiltig förklarad. Det bekymmersammaste är utan tvifvel, att om hr Holm nödgas göra cession, falla äfven andra personer, både affärsmän och jordegare, äfvensom åtskilliga industriella företag för hvilka hr H. varit förläggare möjligen komma i overksamhet. Emellertid hafva de nu inträffade katastroferna med grefvarne Hamilton och hr Holm medfört den verkan, att personer som ega kapitaler temligen allvarsamt blifvit varnade för att placera dessa mot hög ränta och på kort uppsägning. Det visar sig också på sista tiden att insättningarne på depositionsräkning i Riksbanken och Enskilda banken ganska betydligt ökats, och att kapitalisterna således insett vådan at att sjelfva bedrifva diskontering, visserligen lönande, men i samma mån äfventyrlig. En ung grosshandlaro, som veterligen aldrig gjort några handelsaffärer, A. W. v. Schewen, har några dagar saknats i sin bostad och förmodas hafva afvikit. Han erhöll för några år sedan genom giftermål en icke obetydlig förmögenhet, lemnade derefter sin kontorsskrifvaretjenst i Enskilda banken, och började drifva diskonteringsaffärer, med den påföljd att hans förmögenhet och äfven andras kapitaler, som hos honom insattes mot 8 proc., gått öfver styr på kort tid. Det berättas i dag att några af hans fordringsegare genom polisens försorg reqvirerat hans häktning i Frankfurt am Main, der man förmodar att han vistas. Såvida icke något svek kan föras honom till last, utan blott att han eger förfallen skuld, synes dock vara tvifvelaktigt, att hans arrestering kan af polisen begäras. Man är derföre nyfiken att erfara hvad polisen egentligen beslutat. Löjtnant Julius Mankells utträdande ur Stockholms skarpskyttestyrelse är en tilldragelse, som någon tid varit förutsedd. Han har visat stort intresse för skarpskyttesaken och för densamma arbetat ganska mycket, men kanske uppskattat sina förtjenster derom högre än åtminstone försigtigheten bjudit. Hela skarpskytteinstitutionen är demokratisk, följaktligen mycket sensibel, obenägen mot alla anspråk på företrädesrättigheter, och då sådana uppstå, inträffa lätt eruptioner af den beskaffenhet som hr Mankells afgång. Antagligen är hans verksamhet inom Stockholms skarpskytteförening dermed afslutad, och jag ser ingen skada deri, tvertom nytta för hr Mankell sjelf, som numera kan få egna sig åt den författareverksamhet hvari han är utmärkt och deri han kan uträtta ojemförligt mera till allmänhetens nytta. Den snart sjuttioårige Benjamin Leja, som återkom hit förliden höst från Paris der han i flera år varit bosatt, har råkat ut för åtskilli— ÄX —