den skrifvare hos advokaten mr Friar vid Bedford Row; han hade stannat qvar hos honom, fast den i kontraktet bestämda tiden var förbi. Med anledning af ett telegram, som föregående afton erhållits från mr Drone, hade han tidigt på morgonen gått och undersökt gamla St. Paneras kyrkas register och deri funnit den vigselanteckningen, hvaraf attesten var en afskrift. — Intygar ni, att detta är en riktig afskrift? — Det är en riktig afskrift och fullkomligt ordagrann, svarade vittnet. Klockaren, som var med mig när jag skref den, sade, att han var tillstädes när giftermålet ägde rum, och att han minnes brudparet mycket väl. Han misstänkte, att det var ett hemligt äktenskap, och det kom honom att egna dem en särskilt uppmärksamhet. Fruntimret — — Var god och säg hvad orsak han hade att misstänka, att det var ett hemligt äktenskap? afbröt juristen Billiter skarpt. — Jag gjorde honom samma fråga, svarade vittnet lugnt. Han sade att brudparet kom utan det ringaste sällskap till kyrkan, och att den unga damen var klädd i hvardagsdrägt. Han kunde icke låta bli att se på henne, emedan hon var så vacker. — Ni sade ju, att det var klockaren? — Jag trodde, det var klockaren; var det icke han, så var det klockarens vikarius. Juristen Billiter lågade af vrede. Han höll på att påstå, det den närvarande Lewis Carlton ej behöfde ha varit den brudgummen, men domstolen ålade honom tyst