Göteborgsposten – 13 januari 1865, sida 2

ch arbetet till våren börjas, har också gjort godt, och skall exemplet verka för kommande tider, will rsättning för den skog som nu afverkas. Folkbeväpningen. Enl. öfverbefälhafvarens till landtförsvarsdepartementet insända ippgift utgjorde Mellersta Hallands frivilliga skarpskytteförening d. 31 sistl. Dec. 492 man och har under år 1864 ökats med 92 man. Westerås stad-sallmäktige hatva till ordförande valt f. d. statsrådet m. m. F. O. Silfverstolpe och till v. ordförande lektor D. A. Sunden. Förnyade stadgar har K. M:t d. 9 sistl. December fastställt för Blekinge läns hushållningssällskap. Religionsgrubbel och sjelfmord. Från Norrköping skrifves d. 10 d:s: Vid rådstuvurätten härstädes förekom sistl. Lördag undersökning angående en fabriksarbetares hustru, som d. 4 d:s genom hängning hemma i sin bostad afhändt sig lifvet. Denna hustru var 40 år gammal och moder till tre barn. Utan ekonomiska bekymmer hade makarna äfven i öfrigt tillbragt ett lyckligt äktenskap. Då kom Asmodeus under skepnad af än den ena än den andra läsare-aposteln. I stället att egna sin omsorg åt man och barn, begynte hustrun grubbla öfver sitt själstillstånd. Under detta grubbleri försökte hustrun redan för en tid sedan förkortat sitt lif genom hängning. Hon blet dock den gången anträffad på bar gerning och räddad. Af detta sitt försök till sjelfmord hade hustrun sedermera. märkligt, nog, intet minne. Detta aktade sig också mannen noga att väcka. Men det fanns andra beskäftiga personer, som blandade sig i saken. Enligt uppgift skulle dels en skollär re, dels en komminister gjort hustrun besök. Äfven en så kallad jungfru, med sjelftaget apostlakall, hade under någon förevändning besökt hustrun och dervid lånat henne en bok, kallad Nåd och icke Förtjenst. På detta sätt blef emellertid den stackars hustrun återigen grubblande och allt mer och mer uppskrämd, råkade i förtviflan och, såsom ofvan är nämndt, förkortade sjelf sitt lif. Eldsvåda genom fotogen: Från Gefle skritves: Natten till d. 4 nedbrann kontorsbyggnaden vid Jädraås, utan att något kunde räddas. Elden hade uppkommit af en brinnande, åt sig sjelt lemnad fotogenlampa. En resande Sånglärare. En brefskrifvare från Halland skrifver i Wexjö-Bladet följande: Till Smålands ära kan jag berätta, hurnsom en småländning härstädes gjort ett särdeles uppseende genom sin förmåga såsom sånglärare. Det är nemligen den bekante qvartettförfattaren Hampus Wetterling. Han har gjort till sin uppgift att förbättra sången i Sverge; reser för samma ändamål, såsom en missionär, från stad till stad och gifver lektioner i sång med en framgång som är förvånande, synnerligen inom Hulland. Hr Wetterling befinner sig f. n. i Falkenberg, der han har icko mindre än omkring 70 elever, hvilka han under en tid af 3 månader uppbringat till en skicklighet, som sätter kännare i förundran. Han emottager elever ur alla samhallsklasser och förstår att handleda dem på ett sätt, som bibehåller intresset för läroämnet. Efter hvad man förnummit, är det ingenting annat än just hans populära framställningssätt, hans enkla och lättfattliga lärometod, som gör hans sångundervisning så fruktbärande. Sången är ett naturens och enfaldens språk, och detta synes hr W. hafva ganska riktigt uppfattat. Den anspråkslösa sifferskalan, hvarmed hau gör begynnelse och öfvar tonträffning, gör eleverna genast djerfva och hemmastadda i ämnet. På några dagar kan han åstadkomma en sådan skicklighet i tonträffning efter siffror, att lättare koralmelodier kunna sjungas innantill vid första påseende, ett mål, hvartill barnen sällan någonsin komma, men som likväl vore en ytterst billig fordran. Om folkskollärare begagnade denna metod i stället för bråket med noter och den arbetsamma utantills-sjungningen, så skulle kyrkosången snart komma på bättre fötter. Hr W. förstår också att med lätthet öfverföra eleverna till notsjungning och figurerad musik. Hans uppträdande på denna bana är förtjenstfullt, och med sin förmåga kommer han säkert att göra svenska folket en tjenst, som det icke förstår att riktigt uppskatta och värdera. Han uppoffrar sig för en ide, en uppgift: sångkonstens spridande till alla samhällsklasser — och måtte han fortfarande lyckas härutinnan! -— . N