Göteborgsposten – 13 januari 1865, sida 2

— Hur skulle jag kunna känna igen ett bref, som jag aldrig förr sett? — Ni har åtminstone sett en del af detta bref. Ni måste minnas det stycke af ett bref, som framlades, då förhöret rörande mrs Cranes död holls. Nu slutar man deraf till att hon upphörde att skrifva det brefvet, derför att en plump kom på det, och började detta nya. Orden i dem äro desamma. — Äro de desamma? sade mr Carlton. Jag hade glömt det; det var längesedan. Men till hvem var brefvet skrifvet? — Ni ser, att det är adresseradt till er, — Jag ser att mitt namn står på kuvertet. Hur det kommit dit, eller hvad allt betyder, kan jag icke utfundera. Detta bref tycks vara skrifvet till fruntimrets man och icke till mig, hennes läkare. — Den slutsats, hvartill man kommit genom detta bref, är, att det skrifvits till er, såsom varande hennes man. Det förstås dock, att detta icke är bevisadt ännu. — Jag anhåller att få tacka ers värdighet för det erkännandet, sade juristen Billiter munvigt. Det är icke bevisadt. Tvärtom blir det icke min klients eller mitt fel, om vi ej visa, att hela anklagelsen är falsk, kanske grundad på något besynnerligt misstag. En osannolikare anklagelse har aldrig blifvit framställd mot någon läkare. Hvarför skulle mr Carlton med afsigt döda en patient, ett ungt fruntimmer, som han kallats att vårda såsom läkare, och som var honom fullkomligt obekaut? Han — (Forts.)