Göteborgsposten – 13 januari 1865, sida 1

— — Ä ör det bevis detsamma lemnar att ett allvarigt försök att reformera de ohyggliga förhålandena i Neapel under mycket ogynnsama omständigheter blifvit gjordt af ett enskildt lllskap och utfördt genom den outtröttliga härdigheten hos individer, som utan att erhåla belöning egnat sig åt detta svåra arbete. Den moraliska betydelsen af dylika företag är vida större än den som fästes vid regeringens, ch det är med fästadt afseende vid deras beydelse ur moralisk synpunkt, som vi med inressc dväljas vid dem. Det torde vara af intresse att äfven fästa sig något vid en annan stiftelse, likaledes den största i Europa, och hvars rykte, eller rättare sagdt dåliga rykte, har utgjort ett förträffligt thema för alla författare som skrifvit öfver detta slag af social vetenskap. Det är nemligen fråga om det beryktade hittebarnshospitalet, hvars fasor hafva i bjerta färger blifvit målade af dem, som fordom besökte det och hvilket förklarats vara en håla för barnamord. En hvar måste nu bli öfverraskad vid att se den förändring som åstadkommits i denna afgrund af rysliga handlingar, och statistiska sakta, som nu kunna erhållas, måste vara ovärderliga för en hvar som fäster sig vid de sociala vetenskaperna äfven då de beröfvats sin sentimentalitet. Man kan här skåda åtskilliga märkvärdiga fonomener af moralisk natur. Reformen i denna inrättning daterar sig ej blott sex månader tillbaka såsom den af Albergo dei Poveri, utan är ett par år gammal och utförd af den nuvarande direktören. Det utgör ett sorgligt bevis på huru djupt korruptionen genomträngt hvarje lager af neapolitanska samhället, att tillochmed en religiös orden, hvilken annorstädes är så allmänt värdig vördnad som barmhertighetssystrarnes, har betunnits mycket angripen at densamma. De systrar, som hade vård om hittebarnshospitalet, måste alla afskedas såsom de förnämsta deltagarne i de systematiska bedrägerier, som på bekostnad af menniskolif der begingos. Vården om barnen har blifvit öfverlemnad åt barmhertighetssystrar af en olika gren af samma orden, och det bästa bevis på det förträffliga sätt, hvarpå de fullföljt sina skyldigheter, lemnas af det faktum aft dödsprocenten bland barner på stället blifvit reducerad från 75 procent, som den förut var, till 25 procent. Barnen kunna ej bli skötta ömmare, med mera renlighet och slörre omsorg om deras helsa i någon enskild barnkammare än i detta helt och hållet reformerade hospital. Det antal af barn, som årligen inlemnats i barnhuset, har sedan långa tider tillbaka varit omkring 2,000. Flickor äro berättigade till lifstidsuppehälle, om de ej behaga att gifta eller sjelfva försörja sig, och der finnas nu omkring femtio gamla qvinnor, hvilka ha blitvit afskilda i en särskild afdelning under ledning af en at deras egen kår, för att sålunda utestänga ett element, hvilket kunde bli upproriskt mot den stränga disciplin som blirvit införd i det öfriga af denna inrättving, i hvilken skolgång och arbete nu äro obligatoriska. Gossar öfver sju år ha alltid blitvit öfverlemnade till Albergo di Poverito, eller satta i handtverkslära. Men denna förändring har alltid blott varit nominel till följe af en känsla bland folket, hvilken är värd att beaktas. Man finner till sin förvåning utom några tå spädbarn eller vanföra gossar ingen enda sådan i inrättningen. Frågar man etter orsaken härtill, får man höra att i Neapel är allmänt gängse en vidskeplig tro att försynens nåd särskildt gynnar hittebarn af mankönet, hvilken tro gör att man så ifrigt söker att få adoptera dessa barn, att efterfrågan på dem är vida större än tillgången. Man bokstafligen täflar om att tå adoptera dem, och detta är äfven fallet inom de högre familjerna, i hvilka dessa hittebarn, ifall de upp