Göteborgsposten – 11 januari 1865, sida 2

ville gerna vara närvarande, då saken utredes. Säg min mor, att jag hade rätt. Sir Stephen läste detta två gauger och läste det sedan högt för sin hustru. — Hvad det var besynnerligt! utro ade han förvånad. Och siäg min mor, att jag hade rätt. Hvad i all verlden menar han, Mary? Lady Grey upplyste honom ej derom. Hon hade aldrig förr talat om hennes sons djerfva och, som hon trodde ogrundade misstanka mot mr Carlton, och hon ville icke tala om den nu. — Reser du, Stephen? — Genast. I dag hindrar ingenting mig ifrån det, och jag skulle vilja resa till verldens ända, för att visa Södra Wennock, att jag är oskyldig. Jag hoppas, att jag kommer i lagom tid för ett tåg. Frederick Grey hade fått veta hvad som var före inför magistraten en liten stund innan det spriddes ut i staden, och han hade ridit på en snabb häst till Stora Wennock och afsändt derifrån telegrammet till sin far. Han skulle ej ha velat understödja anklagelsen mot mr Carlton, nej, han skulle ha hindrat den, om det stått i hans makt; men när den ändå blef framställd, så var det bäst, att hang far var närvarande, då hans oskuld blef ådagalagd. Han red långsammare tillbaka, men dock icke mycket långsamt, ty Södra Wennock var den dagen i stark rörelse. Och han fann, då han återkom att mr Carltons förhör redan börjat, och att alla, som hade något att göra dermed voro fullt upptagna af detsamma. (Forts.)