Göteborgsposten – 11 januari 1865, sida 2

sällsynt förmäga. Fru Michaeli, som i Lördags för första gången uppträdde i Normas parti, uppbar det i allo på ett sådant sätt, att hon värdigt intager en plats vid sidan af sina utmärkta föregångerskor Jenny Lind och Emma Normani. Hennes sköna röst och förträffliga sång understödde också hennes genomtänkta och öfverraskando vackra dramatiska uppträdande så, som det står blott ytterst få sångerskor till buds. I synnerhet utförde hon den bekanta cavatinan i första akten, Casta diva, på ett sätt, som lemnar intet öfrigt att önska; den på en gång fina och ädla känsla, som uppbär denna komposition, fann genom henne ett fulländadt uttryck. Det derpå följande briljanta allegrot, i hvilket sångerskan fick utveckla hela sin glänsande koloratur i perlrunda toner, framkallade ett stormande bifall i salongen. Om man i ett sörträffligt helt skall särskildt framhålla något moment, så ville vi ännu nämna slutarian Nu lär att känna den du försmädded, i hvilken den egendomliga karakteren var träffad lika poetiskt som koncist och klart. Vi nämnde fru Michaelis spel. Då man känner de fordringar på dramatisk plastik, Normas parti innebär, och huru föga fru Michaeli hittills varit i tillfälle att egna sig åt dylika slags roller, måste man så mycket varmare erkänna de studier hon nu gjort och den konstnärliga uppfattning, hon utvecklar. Hon gaf de starka momenterna med en kraft och en hållning, som voro lika imponerande som ädla, aldrig öfverdrifna eller betydelselösa, och i de vekare momenterna uttryckte sig en sann och naturlig känsla. I detta afseende vilja vi ännu påpeka det gripande, enkla sätt, hvarpå hon för Orovistus uppenbarar sin egenskap af moder. — Fra Michaeli sekunderades lyckligt af fru Stenhammar, som utförde Adalgisas parti med den pietet och soliditet, som alltid utmärka denna sångerska. Glanspunkten i ensemble-sakerna var onekligen deras duett Se, o Norma, ehuru vi för vår del ej vilja sätta den föregående duon, med sin briljanta kadens, på något sätt i andra rummet. Båda sångerskornas röster smälte förträffligt samman, och gåfvo det mest intagande och harmoniska intryck. Qvällens representation bjöd dessutom på en debut al en ny tenor, ur Schefer, som uppträdde såsom Pollion och förvärfvade sig lifligt bifall för sin aria i första akten. Också är han utrustad med en särdeles vacker tenorstämma, har ett rent musikaliskt föredrag och en vacker känsla i sin sång. Men dessa goda egenskaper uppvägdes till en viss grad, endast för tillfället såsom vi önska tro, af ett alltför lifligt spel. Det blir oroande att se en person, som ej ett ögonblick kan hålla sig stilla. Den romerska togan fordrar dess utom sin måtta. Vi tro att hr Schefer kan bli en värdefull acqvisition för vår lyriska scen, med vilkor nemligen att han också arbetar på att föra sig värdigt på scenen, hvilket ej sker genom att arbeta med händer och fötter. — Hr Behrens var en god Orovivistus och hans röst tog sig väl ut, i synnerhet i den stora finalen, då druiderna svära Romas fall. Måhända skulle hållningen i det hela vinna, om uti den inlades ett större uttryck al inre kraft. — Hr Lundbergh utförde Flavii, Pollions förtrogne, och m:ll Fundin Clothildas. Normas förtrogna, partier. — Ouverturen gass med den pietet och finess, som alltid utmärka hr Normans anförandeskap, och det hela gick på ett sätt, som ej kunde annat än tillfredsställa. Detta resultat är så mycket mera hedrande som operang uppsättning denna gång är alldeles ny, till en del äfven hvad kören vidkommer, och, enligt hvad vi hört berättas, endast två generalrepetitioner egt rum, den senare ett par dagar före sjelfva representationen. Detta utgör ett nytt bevis på det grundliga sätt, hvarpå den lyriska scenens musikaliska elementer för närvarande dirigeras. Fru Michaeli inropades efter första akten två gånger samt efter styckets slut, då hon framträdde, ledsagad af hrr Behrens och Scheffer. Att döma af denna första representation kommer Norma säkert att erofra sig en varaktig framgång hos Stockholms musikälskande publik. Allm. institutet för döfstumma och blinda. Antalet elever vid Allmänna institutet för döfstumma och blinda uppgår nu vid årets början till 207, af hvilka 120 gossar och 45 flickor äro döfstumma, samt 21 blinda gossar och 21 blinda flickor. Genom institutets under förra året skedda utvidgning blir det möjligt att under det innevarande ytterligare intaga betalande elever, isynnerhet på atdelningen tör blinda, der för närvarande endast finnas 42, at hvilka blott 7 äro betalande. För sådana döfstumma, hvilka redan öfverskridit den rätta undervisningsåldern (som äro födda före år 1850), är anordnad en särskild kortare kurs för nattvardsberedning, som är afsedd att afslutas i Juni 1866. Ärsatgiften för så väl denna som den fullständiga kursen är, lika som tillförne, 250 rdr. Tilltalsresormen. Vid sällskapet -W. 6:s i gårdagens n:o omtalade julgille i Stockholm uppmanade sällskapets ordf, litteratören F. Hedberg, i sitt helsningstal till sällskapet de närvarande damerna, att icke allenast tilllåta herrarne, utan äfven sjelfva begagna tilltalsordet Ni!, hvilken uppmaning af de närvarande damerna besvarades med eu ljuduligt Jar! Konversationen syntes på intet sätt lida af det nyantagna bruket som flitigt användes Egendomshandel. Baron Moltke från Danmark har i dessa dagar af grosshandl. C G. Tillgren köpt landtegendomen Annehill i Ramnäs socken, Westmanlands län, för en köpesumma af 65,000 rdr utom inventarier och I gröda, att tillträdas d. 14 nästk. Mars. i Till kontraktsprostbefatining i Vester (Rekarne kontrakt i ledigheten etter kontrakts