Göteborgsposten – 10 januari 1865, sida 2

tillsyn, inträffade förliden juldags afton hos soldaten Sven Tapper i Ledsjö. Föräldrarne voro borta hos slägtingar och barnen lemnade ensamma hemma. Föräldrarne ovetande hade tvenne deras gossar, mellan 14 och 16 år, förskaflat sig omkring 1 ekålp. sprängkrut, hvilket den ene af dem företog sig att mala sönder på en kaffeqvarn och sedan lägga i sitt förskinn. Under tiden hade den andre gossen tindt en s. k. lyssticka och förmodligen på ett öfverdådigt sätt fört densamma fram och åter öfver krutet tills en gnista rå kat falla deri. Man kan lätt föreställa sig de förfärliga följderna häraf: de båda nämnda gossarne, en flicka i 5:te och en i 4:de året (hvilka säkerligen stått intill den af gossarne som hade krutet) blefvo helt och hållet uppbrända i sina ansigten, från hvilka stora stycken lära blifvit bortslitga. Man fruktar att de för alltid få förblifva blinda. Utom dessa skadades äfven en annan flicka lindrigt, och ett mindre barn, som låg i vagga, fick ena armen bränd. Afven stugan blef illa medfaren: dörr och fönster blefvo kastade ett långt stycke ifrån och så våldsam var lufttryckningen att sjelfva taket lyftades. Salmonibref. Grosshandl. Sven Littorin i Kristianstad har för ett par dagar sedan erhållit nedanstående bref, med Lunds poststämpel och bokstäfverna J. P. E. i sigillet: Herr Lettorin. ö Ödets Hjul har rullat framät ock krossat min bana, jag har beslutadt ett steg: ock det är att Du ger mig Fem Hundra Riksdaler när jag kommer till Christianstad, jag kommer sjelf att afhemta dem — håna ej ty det är allvarligare än du tror — — — jag kommer sjelf jag ock på det du må veta att jag är densamme som skrifvit dessa rader så är min lösen Ave Maria, när du af en person får höra dessa ord — så vet att penningar eller — — — — — — när du fått detta bref så anmäl saken strax för Polisen att du fått ett anonymt bref — — — — men märk väl jag hotar dig ej med något ty dertill är jag för slug, du har fri vilja vill du efterkomma min begäran så är du fri — — — — — — ock vill du ej då blir jag naturligtvis häktad ock förd kanske till stupstocken — — — — men då har ju du råddat dina penningar — — — du har betänketid på dig gör som dig godt synes dock jag har ej ännu hört någon som af fri vilja skrifvit sin egen dödsdom — — — ock du gör det nog ej heldre — — — tänk på saken till jag kommer — — — öfvervag noga innan du fattar ditt beslut — — en beslutsam. Nyköpings elementarläroverk. — Till lektor i grekiska språket, historia och geografi vid Nyköpings h. elementarläroverk har kollegan mag. G. V. Schotte blifvit utnämnd. Poststyrelsen och tidningarne. I senaste n:o af Nerikes nya Allahanda läses följande artikel: Underrättelsen om att poststyrelsen nekat redaktionerna för de större Stockholmstidningarne ait få sina landsortsupplagor expedierade på morgnarne, antingen å postkontoret eller i postkupCe-expeditionen, kan gifva anledning till åtskilliga betraktelser, huruvida nämnda styrelses åtgörande i detta fall öfverensstämmer med tidens fordringar och allmänhetens rättmätiga anspråk å postverket. Såsom skäl för afslaget har anförts, att styrelsen ej ansett sig kunna ålägga tjenstemännen en sådan utsträckning i deras tjenstgöringsskyldighet, som för tidningarnes expedierande på morgnarne, före bautågens afgång, blefve erforderlig, och deruti har styrelsen onekligen rätt; men det förekommer oss som borde och kunde saken hjelpas derigenom, att vid posten, likasom vid flera telegrafstationer, anordnas nattjenst, en utväg, hvilken styrelsen, att döma af innehållet i dess svar, icke ens tyckes hafva tagit i öfvervägande. I Stockholm, Göteborg, Haparanda m. fl. städer hållas ju telegrafstationerna öppna dygnet om, ehuru telegrafen likväl är en inrättning, hvarutaf så få begagna sig, jemförelsevis med postverket. Postkontoren deremot hållas på de flesta ställen ieke ens öppna hela dagen! Månne ej detta är ett i ögonen fallande missförhållande, hvaruti man, med kännedom om n. v. poststyrelsens ådagalagda sträfvan att gå billiga önskningar till mötes, borde kunna hoppas en snar och behöflig förändring? Vi skulle vilja föreslå, att, till en början, kontoren i Stockholm, och Göteborg höllos öppna dygnet om och kontoren i de öfriga städerna af någon betydenhet från kl. 6 på morgonen till 10 på qvällen, utan afbrott under måltidstimmarne. Månne den begäran kan anses obillig att, hvilken timma på dagen som helst, kunna kommunicera sig med postkontoren? Antag, att man som resande passerar en stad och vet sig hafva ett mer eller mindre vigtigt bref der till mötes, men att man råkar komma just under en tid, posten är stängd; hvad är att göra? Jo, man måste vänta en, kanske flera timmar för att få ut sitt bref. Ett sådant förhållande visar tillräckligt, att postverket ännu på långt när ej uppfyller de anspråk å detsamma, hvartill allmänheten har rätt och skäl. Man skall invända, att verkets utgifter i hög grad skola ökas genom cn sådan anordning, som den, vi föreslagit. Detta måste erkännas; men vi våga antaga, att dessa ökade utgifter i rikt mått skola återgäldas genom ökad korrespondens; ty icke endast ett billigt porto, utan äfven en lättad beröring med posten skulle, enligt vår tanke, i väsendtlig mån bidraga till, att allmänheten i ännu högre grad, än hvad nu är fallet, skulle begagna sig af denna inrättning. Förändringen läte äfven göra sig utan så synnerligt ökade utgifter, om man en gång komme så långt, att postmästaretjensterna upphörde att vara sinekurer för gamla, afskedade militärer; ty för den lön, en. i sitt