Göteborgsposten – 10 januari 1865, sida 1

gistraten, den icke har något att krypa bakom, utan måste bevilja en arresteringsorder. Och som jag väntar beviset — ifall det finnes — hit denna förmiddag, är det bäst, att ansökningen uppskjutes ett par timmar. — Men jag säger er, siv, att jag inte vill vänta ett par timmar — nej, icke en enda minut. Så snart rättegängssalens dörrar öppnats och magistraten intagit sin plats skall ansökningen framställas, och om ni inte vill göra det skall jag göra det sjelt. Det var ganska besynnerligt, att den flegmatiska mrs Smith hängaf sig åt en sådan feber af beslutsam b rådska. Fruktade hon, att mr Carlton skulle misstänka hennes uppsåt och rymma? Kanske var hon förargad öfver att hon ej misstänkt honom förut under alla de månader han nästan dagligen kommit i hennes hus såsom läkare. Ett var säkert, och det var, att hon var så fullkomligt öfvertygad om att mr Carlton ensam var den brottslige, och att hon var så förbittrad på honom derföre, att, om hon kunnat helt behändigt hänga honom i en af sina sidennäsdukar vid någon bjelke som var till hands, hon skulle skyndat att göra det och ej väntat på lagens uppskof och bråk. Mr Drone kunde ej få någon bugt med henne. Det finnes kanske ingen qvinna, som ir envisare när hon föresatt sig något än mrs Smith var, och det vill mycket säga. Juristen var ej den förste man, som måst vika för en vinnas vilja mot sin bättre öfvertygelse, och klockan . lfva — magistraten samlades sent den dagen — följde ian henne till rättegångssalon och begärde att få enskilt!