Göteborgsposten – 5 januari 1865, sida 1

seende på prof, hade han alltid varit henne trogen, skulle det brott han begått kanhända icke blifvit upptäckt under hans lifstid. Ty det var det brefvet, som töranledde den slutliga upptäckten; det var vändpunkten, som visade hvem som var den skyldige; och dock kunde det sägas, att den kedja som förde till upptäckten, berodde mera på slump än på uppsåtliga handlingar. I sin plågsamma förvirring hade Jane tagit med sig det ifrågavarande brefvet när hon på förmiddagen lemnade mr Carltons hus. Hon hade det i sin ficka, då hon va hos mrs Smith, och efter den förklaring, som der ägde rum, visade Jane henne brefvet i det hopp, att det kunde leda till upptäckten af hvem den äkta mannen var, till hvilken det var stäldt. Då misstänkte Jane icke mr Carlton, eller, om hon gjorde det, misstänkte hon honom blott i andra rummet. Hon trodde, att Clarice hade gift si med mr Crane, och att, om mr Carlton varit inblandad affären, han varit det blott såsom Cranes vän och biträde Jane skulle ha visat brefvet för Frederick Grey, men hon hade det icke för tillfället. Hon beskref det för honom och han förstod genast förhållandet. — Ja, hon skref till sin man, till mr Carlton; men den skämtsamma stilen skulle missleda den, som ej hu ledtråden till det hela; man skulle då ej kunna tro, att mannen hon talat till och läkaren, som hon säger sig nödgas hämta, är en och samma person. Jag skulle gerna vilja, att min far fick se det brefvet, lady Jane. 2 2