Göteborgsposten – 4 januari 1865, sida 3

jemrade sig högt; hon visste icke, hvad hon skulle taga sig till. — Hur kan Judith ha under all denna tiden förtegat den förfärliga hemligheten? Han tog armbågen från kaminhyllan, vid hvilken han stått så länge, och gick fram och satte sig midt emot lady Jane. — Jag har, sade han, tänkt på det, lady Jane, och; när jag tänker noga på saken, inser jag verkligen icke, hur Judith skulle kunnat handla annorlunda. Jag orkänner, att mitt första intryck var sjelfviskt, ett slags harnn öfver att hon ej uppgifvit hvad hon visste, och salunda befriat min far från all misstanka. Men nu då jag btverväger det opartiskt, tror jag, att hon icke kunde ha gjort det. Ingen skulle ha trott henne, såsom hon också anmärker. Tänk bara hvilken besynnerlig anklagelse mot en läkare det skulle ha varit! — Men om hon anfört de ord hon hört mr Carlton: och Clarice vexla med hvarandra den första aftonen han kom till henne? Det skulle säkert bevisat, att de förut stått i närmare förhållande till hvarardra och utgjort en ledtråd till det öfriga. Han skakade på hufvudet och sade: — Ja, ifall man trott Judith. Derpå skulle allt berott. Jag anser det sannolikast att man icke trott henne, och att mr Carlton krossat henne och triumferat. — Hvad bör nu göras? jämrade Jane sig. — Ingenting. Ni skulle icke vilja vända er mot mr