Göteborgsposten – 2 januari 1865, sida 3

kes kyrka icke biträder deras mening, som antasta eller förringa dessa dekret, i det de säga, att deras auktoritet icke är tillräckligt fastställd, att de ej äro antagna eller afse schismens tid. Art. 3. Den apostoliska maktens utöfning måste alltså regleras efter de af Guds anda ingifna och genom den allmänna vördnaden sanktionerade canoniska böcker; de i konungariket och den gallicanska kyrkan upptagna regler, bruk och satser skola vara af gällande kraft; ja, sjelfva den apostoliska stolens storhet kräfver, att de med denna ärevördiga stats och kyrkornas bifall införda lagar och bruk oförändrade bestå. Art. 4. Fastän påfven i trossaker intager första rummet och hans dekreter angå alla kyrkor i allmänhet samt särskilt hvarje enskild kyrka, är hans dom likväl icke orubblig (irreformable), dertill måste komma Kyrkans bifall. Ingen kan förneka, att detta aktstyckes framdragande vid detta tillfälle är anmärkningsvärdt och visar, hvarthän hofvets stämning tenderar i sjelfva Frankrike. Af den franska pressens klerikala organer inskränker sig le Monde till att meddela den latinska och franska öfversättningen utan kommentarier; Union? uttalar deremot högröstadt sin entusiasm. De frisinnade bladen Presse, Temps och Opinion nationale förklara onstämmigt, att man hädanefter måste uppgifva hoppet om en öfverenskommelse mellan Kyrkan och det nuvarande samfundet. Journal des Debats, hvars hufvudredaktör är itrig katolik, är alldeles konsternerad; bladet anser encyclican vara ett indirekt svar på Septemberkonventionen. Moniteur har ännu icke egnat encyclican någon uppmärksamhet. Af de officiösa organerna vill Pays frånkänna den all politisk karakter, deremot medgitver Constitutionel, att encyclican väckt allmän öfverraskning, och bladet säger, att det icke är möjligt att bringa de deri framställda teorier till användande. Om någon fara existerar, ligger denna uteslutande i en reaktion, som skulle kunna framkalla ett dylikt uppträdande. Frankrike skall förbli troget de grundsatser, som finnas angifna i inledningen till dess författning. De af påtven i encyclican angifna 80 irrläror, som utmärka vår tid, äro fördelade i tio paragrafer och ha följande äftverskritter: 1. Panteism, materialism och absolut rationalism; 2. Mera moderat rationalism; 3. Indifferentism, lati dunarism; 4. Socialism, kommunism, hemliga sällskaper, bibelsällskaper, clerico-liberala sällskaper; 5. Irrläror i afseende på kyrkan och nennes rättigheter (detta är den rikhaltigaste paragrafen och omfattar 20 nummer); 6. Irrläror i afseende på det borgerliga samfundet, betraktade dels i och för sig, dels i deras törhållanden till Kyrkan; 7. Irrläror öfver naturlig och kristlig moral; 8. Irrläror öfver det kristliga äktenskapet; 9. Irrläror i afseende på den romerske påtvens verldsliga välde; 10. Irrläror i atseende på den moderna liberalismen. — Gruppen 9 är riktad mot dem som påstå, att den katolska kyrkans barn ej äro eniga om förenligheten af påtvens verldsliga och andliga makt, och att den verldsliga maktens upphäfvande skall bidraga till Kyrkans bästa och frihet. Vidare är det en irrlära, att säga menniskan ha rätt att hylla en annan religion än den romersk-katolska. Som sådan betecknas äfven principen om kyrkans och statens åtskiljande samt proklamerandet af den politiska principen om nonintervention. I Pressfriheten fördömes äfven. Det hel. kollegiet i Rom skall ha flera desertörer än kardinal Andrea, och efter encyclicans utfärdande väntar man en schism af stor betydelse och utsträckning. Det berättas från Neapel, att fyra andra kardinaler skola uttala sig i samma anda som Andrea, så snart omständigheterna det fordra, och att kollegiet vid flera extra sammankomster i Vaticanen med betydande majoritet tillrådt påfven och Antonelli den största försigtighet och hofsamhet. I Italien talar man ej om annat än om påfven och den famösa encyclican. Alla säga nu med en mun, att en försoning med påfvedömet är för Italien omöjlig. Kyrkans och statens skiljande från hvarandra vinner dermed allt större terräng inom den allmänna meningen. Konung Victor Emanuel är lifvad för vidtagandet af energiska steg, och man väntar någon vigtig händelse, hvars natur man dock ej omnämner. I Belgien råder stor bestörtning och det klerikala partiet derstädes vet ej huru det skall ställa sig, ty encyclican blottar för starkt det reaktionära och mot det bestående fientliga i den inom dess läger rådande tendens. Frankrikes officiella Moniteur säger, att statsrådet skall inom kort ha slutat sina undersökningar i afseende på budgeten för 1866. Finansministern har tillställt statsrådet den reviderade budgeten för 1865 samt den utom-i ordentliga budgeten för 1866. Den förra lem-. nar en betydande summa i öfverskott. Den RK EA a