Senare Post. Alla de utländska tidningarne sysselsatta sig med den påfliga encyclican, hvilken möter allmänt ogillande. Den kan redan nu anses komma att bli af den största vigt. Man antyder tillochmed redan, att den oundvikliga följden skall bli franska kyrkans totala lösryckande från beroende af Rom. La France— boforganen — har ock som ett ganska dräpande genmäle anfört ett historiskt aktstycke af största betydelse, nemligen en declaration al franska presterskapet 1682, författad af Bossuet, proklamerad som lag genom en k. ordonnans af d. 23 Mars 1682 och genom ett st af d. 25 Febr. 1810 sanktionerad som lag för kejsardömet. Detta aktstycke, hvars slåndpunkt äfven år 1826 erkändes, genom en förklaring af 74 franska biskopar, såsom rättsot bestående, är af omedelbart politiskt introsse för dagen. Denna det franska presterskapots förklaring af år 1682 lyder sålunda: Art. 1. S:t Petrus och hans efterföljare, såsom Jesu Christi ståthållare, liksom ejelfva Kyrkan ha af Goa erhållit någon annan makt, än den öfver de Ä a tingen och de ting, som angä själens srälsning, men icke öfver de verldsliga och borgerliga, i ser Jegus Christus sjelf lärer oss, att hans rike icke år af denna verlden, och på ett annat ställe, att man skall gifva kejsaren det kejsaren tillhörer och Gudi det Gudi tillhörer. Med detsamma kan följande föreskrift af apostelen Paulus i intet förändras eller rubbas: ÅHvar och en vare öfverheten underdänig; ty den öfverhet som är, är förordnad af Gud; ho sig sätter emot öfverheten, sätter sig emot Guds förordnando-Vi förklara derföre, att konungarne och herrskarne icke äro genom Guds förfogando underkastade någon andlig makt i verldsliga ting, att de hvarken medelbarligen eller omedelbarligen kunna afsättas genom yrofvorhufvudenas myndighet, att deras undersänvarken kunna lösas från den undergifvenhet och luad, som de äro dem skyldiga, eller frisägas från etseden, och att denna för det allmänna lugnet nödvändiga och ej miudre för kyrkan än staten förlelaktiga lära måste obrottsligt följas, såsom öfversstämmande med Guds ord, de hel. fädernas tradioner och helgonens föredöme. Art. 2. Den maktfullkomlighet, som den hel. spostoliska stolen och S:t Petri efterföljare såsom Jesu Christi ståthållare ha i de andliga tingen, är en idan, att icke desto mindre de i afdeln. IV och V det hel. ekumeniska mötet i Costnitz intagna, och den hel. apostoliska stolen godkända, genom hela Syrkans och de romerska biskoparnes bruk iakttagra dekreter förbli i gällande kraft, och att Frankri