Göteborgsposten – 2 januari 1865, sida 2

— Låt mig se barnet, sade Jane. Gossen låg i ett rum i öfra våningen i sin hvita natt skjorta och en liten mössa, garnerad med kambrick, be skuggade hans hvita, tärda ansigte. Hans händer lågo vid hans sidor och några granrisqvistar voro strödda på lakanet — Han tyckte så mycket om blommor medan han lefde, sade mrs Smith, isynnerhet geranier, och det gjorde också hans mor. Janes tårar föllo på det lilla orörliga ansigtet, och hon lutade sig ned och kysste det. — Jag kysste honom ej medan han lefde, sade hon Hvarför sade ni mig icke då hvems barn han var? — Mylady, hvarför sade ni mig icke hvem hans mor var? — hur kunde jag ana att hon stod i något förhållande till någon lady Chesney? Jag kände henne blott som guvernant. De, som gingo hår förbi, brukade alltid fråga mig om barnet af idel nyfikenhet, derför att de sågo att han var sjuk och att vi voro främmande här på stället. Jag trodde, att ni irågade af samma orsak. Jane berättade i korthet sin syster Clarices historia och sade sedan: — Ni var ju fästad vid hans mor? — Jag tror att jag aldrig hållit så mycket af någon som af henne, svarade mrs Smith, fast jag inte kände henne länge. — Då besvär jag er vid denna tillgifvenhet för henne att ni meddelar mig allt hvad ni vet om henne. — Ni kunde fått höra det längesen, mylady, om jag blott vetat ert förhållande till henne. Jag lärde känna