I slarfvor hvart segel mot masten slog, Och draken han styrde ej mer... I hast blef jag gammal och grå — alltnog Den stolte ni för eder ser. Ack, snart skall jag sänkas i graldjupet ner, Förlåt hvad jag brutit, jag derom er ber... Jag er gäckat! Men utur det bål, som Fenix sig redt, Föryngrad han svingade opp, Och skönare än hvad verlden hon sett Nu log det förklarade hopp. Så skall ur min grafhög ock lofvande gå Förhoppningsfull ungdom, som lycka skall spå — Nya året! A. K.