Göteborgsposten – 30 december 1864, sida 3

p. sterl. år 1854 stigit till 1,032,000 pund. år 1863. Till Spanien inberättas från San Domingo, att de upproriska lidit betydande förluster i åtskilliga sammandrabbningar med de spanska trupperna. Spanska regeringen har hos den franska begärt att det tillämnade nya lånet må officielt noteras. Den franska lånetransaktionen med den spanska credit-mobilier, hvilket uppgår till 150 millioner, bekräftar sig. Om förhandlingarne mellan Tysklands småoch mellanstater meddelas i de tyska tidningarne en del uppgifter, hvilka dock afvika ifrån hvarandra. Under det åtskilliga organer (isynnerhet preussiska) äro hugade att förlöjliga hela förslaget om ett möjligt utträdande ur förbundet, derföre att stormakterna aldrig skola tillåta en dylik sjelfrådighet, tro andra att saken likväl är allvarligt menad och hotar att framkalla en ohjelplig brytning mellan de tyska staterna. Från Dresden skrifves härom till Pragertidn. Politik: Förhandlingarne mellan kabinetten i Dresden, Stutigart och Minchen hafva till ändamål att bestämma, hvad de trenne konnngarikena skola göra, för att häfda sin fullkomliga sjelfständighet. Monarkerna i dessa stater skola ej dröja med att återkalla sina gesandter från Frankfurt i det ögonblick, då någon af förbundsmakterna tillåter sig en handling, som strider mot förbundsförfattningens artiklar. be äro sast beslutna, att icke låta sig begagnas som verktyg i ett förbund, hvilket ej längre styres af lagen, utan at makten. Ett dylikt uttalande finnes i ett bref från Mänchen till en österrikisk tidning, deri det heter: Det är en allvarlig kris, hvari förbundet befinner sig, och man kan ännu icke förutse, huru den skall sluta. Det är möjligt, att förbundet skall vinna ny styrka, i det denna kris leder till en reform, utan hvilken förbundets fortvaro ej mera är tänkbar, men möjligt är ock, att förbundet icke öfverlefver densamma, utan taller i sönder. Det måste djupt beklagas, om det enda band, som sammanhåller nationen blefve sönderslitet; men såsom sakerna nu stå, måste man vänta sig denna eventualitet, redan derföre att det ej längre kan döljas, att förhandlingar äro å bane mellan mellanstaterna, hvilka gå ut på att framkalla en öfverenskommelse, för den händelse att omständigheterna skulle göra ett utträde ur förbundet nödvändigt. Initiativet vill dessa förhandlingar har utgått från Bayern. som städse blifvit sitt program troget, att endast verka för förbundet och genom förbundet. Men äfven denna trofasthet har sina gränser. Man kan tåla en förödmjukelse, då det gäller att befrämja ett stort mål, men man står i fara att förspilla sitt eget folks aktning, om man undandrager sig sådana förödmjukelser endast för att understödja en efter makttillökning sträfvande förbundskamrats partikularism. Man beklagar här i Bayern djupt, att förbundspresidialmakten (Österrike) ännu tiger, och de förhoppningar, man ställde till densamma, minskas alltmera; det är en tvingande nödvändighet, att man betänker, att de stater, som nu utgöra minoriteten i förbundet, utträda ur detsamma, för att bilda en konfederation för sig sjelfva. Det är dit de förnandlingar syfta, som s. n. föras mellan de s k. wiurzburgsregeringarne, och om man än licke kan tro, att alla dessa stater skola till träda konfederationen, är dock så mycket sä. kert, att just de vigtigare: Bayern, Wåärtemberg, Hessen-Darmstadt och Sachsen, skola fatta ett sådant beslut. Det är denna kris som hotar tförbundet. Köln. Zeit. offentliggör en förklaring aj d. 18 d:s från en del innevånare i Haderslev och trakten, i hvilken alla uppgifterna i er tyskt sinnad Flensborgstidning, förklenande mot de danskt sinnade slesvigare som uppvaktade danske konungen i Kolding, förklaras falska och förvridna. Konung Christians private gesandt och danske kommissarie i Jutland, Brastrup, ha haft en lång konferens med v. Bismarck, hvaref ter en flera timmar ihållande preussisk kon selj hölls. —— -—— —