Göteborgsposten – 30 december 1864, sida 3

— Berätta den, mumlade lady Jane, berätta den hurudan den är. -— Den stackars frun, om hvilken det taltes så mycket i Södra Wennock, som dog samma qväll ni hade er dröm, icke hos mrs Jenkiason utan hos enkan Gould nästintill — hon gaf mig det. Lady Jane stod med vidt uppspärrade ögon. Hon kunde ej ännu sansa sig tillräckligt, för att fatta saken. Jag talar om mrs Crane, fortfor Judith, som dog efter att ha tagit in den kalmerande dryck, som mr Stephen Grey skickat henne. — Hon kunde icke ha varit min syster! flämtade lady Jane knappt hörbart. Judith, hon kan ej ha varit min syster. — Jag tror bestämdt att hon var det, mylady, hviskade Judith. Hon sade, att det var bennes eget hår, som låg i smycket. Och det brefvet, som lady Laura kom in med i afton, lästes upp vid förhöret af domaren, fast bara till en del, för hälften af det var borta. Jane sjönk ned på sina knän, halft vanmäktig af bestörtning öfver upptäckten. Alldeles så hade hon äfven för lång tid sedan sjunkit ned, bestört öfver en annan upptäckt, neml. då hennes far fört hem sin ovälkomna brud. (Forts.)