Göteborgsposten – 29 december 1864, sida 2

veta att jag gifvit mig ut och rest, och att jag är i Södra; VWennock. Jag vet, att du blir ond, men jag rär icke derför, och vi skola talas vid derom, när vi råkas. Jag har frågat menniskor här efter en läkare, och de rekommendera starkt herrarne Grey, men jag har svarat att jag vill hellre ha mr Carlton till läkare; hvad säger du derom? Jag måste be honom besöka mig i afton, ty jag skakades fasligt i jernvägsomnibusen, och jag mår mycket illa. Jag vet att han då kommer genast. Det var oförnuftigt af dig, min älskade man, att vilja det jag skulle vara så långt borta, när jag blef sjuk. Jag kände, att detta skulle varit mig omöjligt, och att jag skulle ha dött, och det är derföre, som jag ej rättat mig efter dina önskningar. Jag kan resa tillbaka, när allt är öfver, om det då ännu är så motigt, att vi ej kunna tillkännage vårt äktenskap. Detta kan icke skada på något zätt, ty jag har icke sagt hvad vi heta, och du får begagna det namn, som du och mr West så gerna gaf mig på skämt, nar du kommer och söker mig. Dröj icke, utan var här om en half timma om möjligt, ty jag mår riktigt illa. Alltid din kärleksfulla hustru Clarice. Judith höll på att säga: Jag har hört en del af den biljetten förut. Men en viss känsla afhöll henne från att uttala dessa ord. Lady Jane tog biljetten och läste den tyst, funderande på hvart ord. — Den förefaller mig obegriplig, sade hon slutligen