Danmark. Det har förut i förbigående omnämnts, att danska regeringen till riksrådet inlemnat förslag till ny eller rättare reviderad grundlag. Förslagets innehåll föreligger nu och bär liksom alla de handlingar hvilka utförts under den närvarande regimen en otvetydig prägel af reaktionär tendens och önskan att inskränka den genom Fredrik VII:s grundlag åt danska folket förlänade frihet. Sedan Slesvig förlorats, måste novemberförtsattningen, hvilken just tillkommit för att på en liberal fot ordna förhållandena mellan detta hertigdöme och konungariket, försvinna. Naturligast hade i så fall varit, att man återvändt till den ursprungliga grundlagen, sådan den var innan den förändrades genom novemberförfattningen. Det var äfven det bondevännerna ville med sitt genom Hansen gjorda amendement, att regeringens förslag till några ändringar i grundlagen skulle hemställas till riksdagen för erhållande af dess sanktion, hvilket amendement likväl icke gick igenom. För novemberförtattningens möjliggörande utgjorde den som bekant en något tillbakaskridande inskränkning i jemförelse med grundlagen at 1859, isynnerhet genom det starka regeringselement som deri inträngde uti de konungavalda representanterna. Endast på grund af denna sammansättning kunde Hansens amendement falla, och regeringen är naturl. nog slug att äfven vilja begagna delta samma riksråd till genomdrifvande af sitt nya reaktionära grundIagsförslag. Huruvida det skall lyckas torde ännu stå i vida fältet, men säkert är att det mer än någonsin gälfer för folkets män att se upp. Vi skola efter Feedrelandet här meddela de punkter, i hvilka det nya förslaget väsentligast skiljer sig från grundlagen af d. 5 Juni 1849 eller d. 18 Nov. 1863: I första och andra kap. finnas inga förändringar. Man vill ha myndighetsåldern ej allenast för thronföljaren, utan äfven för de andra kongl. prinsarne bestämd till det 18:de året. 7 motsvarar Novemberförfattningens 5, enl. hvilken konungens edliga försäkran skall afgifvas skriftligen i geheimestatsrådet i stället för muntligen inom riksdagen, och enligt 8 8 skall förenad riksdag användas till att fatta besln om regeringens förande, då konungen är omyndig sjuk eller frånvarande. I tredje kap. äro ändringarne icke heller stora med undantag af en. Ministeransvarigheten skall be stämmas genom lag (8 12). Konungen kan låta thronsoljaren eller en annan kongl. prins presidera i mini sterrådet, då han är förhindrad från att hålla stats. råd. Den vigtiga förändringen i detta kapitel är, at riksdagens sessioner liksom riksrådets endast skola egt rum hvart annat är, hvaraf följa tvååriga finansla gar. I 24 har återupptagits den bestämmelse i grund lagen af d. 2 Okt. 1855, som utgått i den af d. 1t Nov. 1863, neml. att lagförslag, som antagits af riks dagen, skola anses bortfallna, då de ej äro sanktio FRANKRIKE