Göteborgsposten – 24 december 1864, sida 2

vi voro, satte vi saken i verket, och följden blef att min vän samma afton skref till rättaren på sin egendom, att denne skulle underrätta husmamsellen, att han möjligen för affarernas skull torde komma att qvardröja i Göteborg öfver helgen, och således icke vore att med säkerhet vänta tillbaka förr än efter dess utgång. I förgår skedde dragningen och ett ja tillförsäkrade min vän om högsta vinsten af hans framtida lycka. Louise Ehrendahl är en förträfflig ung fiicka. Motgången har förbytt den der spanskheten och kalla förmätenheten, hvarmed lyckan och örverflödet ty värr så ofta ansticka annars goda väsenden, i en älskvärd anspråkslöshet, som ger henne ett tusende gånger högre värde och förhöjer alla hennes öfriga egenskaper. Hon tycks gå sitt öde till möte med betänksamhet, men med glad tillförsigt. Janne deremot är öfverst lycklig och tycks hafva lust att köpa allt som finnes i bodarne till julklappar åt henne. Äfven modren är nöjd och belåten. Såsom Jannes vän är äfven jag bjuden att tillbringa julaftonen i hans fästmös hem, men först går jag upp i bönehuset för att tacka Gud för att tvenne lyckliga hjertan mera kunna stämma in med församlingen: Hela verlden fröjdes Herran! 8S. B.