Göteborgsposten – 22 december 1864, sida 2

gående Österrikes hållning skrifver LIndependance: Vid det för ett par dagar sedan mellan furst Metternich och Drouyn de Lhuys hållna samtal var, efter hvad som förljudes, den österrikiske gesandtens språk i högsta grad tillfredsställande, och han bestred på det ifrigaste att hans regering skulle ha afslutit ett hemligt fördrag med Preussen; Wienerhofvet vore tvertom, försäkrade furst Metternich, den törste att skydda Tysklands rätt, så snart denna rätt skulle, hvilket han dock ansåg osannolikt, blifva utsatt för fara. Det är emellertid säkert, skrifver tidn. vidare, att franska kabinettet, ehuru det upptager Österrikes försäkringar för goda, är på sin vakt och bibehåller alla faser af frågan om hertigdömena ätvensom de båda tyska stormakternas alla diplomatiska evolutioner i skarpt ögonsigte. — I väl underrättade kretsar påstås med visshet, att kejsar Napoleons tal till diplomaterna nästk. Nyårsdag skall blifva eftertryckligare och bestämdare än det varit på de senaste åren. Man tror dock ej att frågan om den allmänna afväpningen skall vidröras i nyårstalet. Denna fråga skall troligen, ifall den erhåller ett officielt uttryck, förbehållas kejsarens trontal. Britiska sändebudets i Paris fru, lady Cowley, har under sitt senaste vistande i Compigne fått sina juveler bortstulna, efter hvad man kunnat upptäcka, genom begagnandet at falska nycklar. Stolden upptäcktes då lady C. vid afresandet från Compiegne skulle packa in sitt juvelskrin. Så berättar ÅLIndependence); de öfriga franska tidningarne innehålla ej ett ord om denna händelse. Den genom ministern för offentliga byggnaders Behics försorg nedsatta komiten för pådritvandet af allmänna byggnader och upprättandet af konstnadsförslag för desamma har nu löst sin uppgift. Komiten har uträknat, att för kanaler och flodregleringar i det inre af landet fordras 105 mill. fres, för hamnförbättringar, fyrar o. d. 160 mill., för vägar och broar 125 mill., för diknings-och aftappningsarbeten o. d. 40 mill., eller omkr. 430 mill. i ett för allt. Från Algier skrifves, att kommenderande generalen i Konstantineh från expeditionen till södra delen af denna provins återkommit till staden Konstantineh. Som vi törut berättat, samlades för någon tid sedan i England underskrifter till en adress hvari de amerikanska nordstaterna faderligt förmanades att nedlägga vapnen. Denna naiva adress blef försedd med c:a 350,000 underskrifter, men fick genom amerikanska statssekreteraren Seward ett snöpligt resultat, ithy att hr Seward ej en gång ville emottaga adressen och ej heller vill förhjelpa dess öfverbringare audiens hos presidenten Lincoln. -Times innehåller nu med anledning häraf en ledande artikel, hvari tidningen skarpt gisslar benägenheten hos en stor del af Englands medborgare att i tid och otid vilja uppträda som fredsmäklare. De engelska tidningarne bekräfta att kriget på Nya Zeeland ännu ej är slut. De lyckönskningar man i England gjort sig med afseende på dess upphörande hafva således varit förhastade. Under det att genom en stor del af Tysklands tidningar det rykte går omkring att Ryssland arbetar på att skaffa Danmark tillbaka ett stycke af Slesvig, skrifver en korrespondent trån S:t Petersburg under d. 12 d:s till Börsenhallet: Sedan det lyckats den ryska diplomatien att förmå det Österrikiska kabinettet inse, det de tre nordliga makternas intressen i den polska frågan äro identiska, och på grund deraf skiljt Österrike från vestmakterna, gå sträfvandena förnämligast ut på att befrämja och vidmakthålla en varaktig förbindelse mellan Preussen och Österrike. När de tre delningsmakterna hålla tillsammans — sålunda räsonnerar man här — skola de vara istånd att underkufva den kosmopolitiska revolutionen och sätta bom för de äregiriga planer som Frankrike med revolutionens tillhjelp sträfvar att bringa till utförande. Alldenstund Ryssland har det största intresse af att freden bibehålles, framlyser af sig sjelft, att den ryska politiken under närvarande omständigheter högst ogerna ser en splittring mellan Preussen och Österrike. Sedan kampen i Kaukasus fått ett lyckligt slut, har regeringen fått fria händer att med kraft fullfölja de påbörjade reformerna och isynnerhet upphjelpa finanserna; men allt detta erfordrar en varaktig fred, under hvilken man kan hemta kratter till dessa planers realiserande. Man berättar här också, att de oldenburgska arfsanspråken på hertigdömena blifvit afstådda till Preussen för att underlätta hertigdömenas inkorporering i denna stat, och regeringen skall hatva sonderat terrängen i Wien, för att erhålla Österrikes samtycke, itall Preussen vill taga Elbehertigdömena i besittning för alltid. Man vill i alla afseenden göra sitt yttersta