Göteborgsposten – 20 december 1864, sida 2

En sak bör nämnas, och det är, att Frederick Grey icke hade den ringaste aning, att denna qvinna och hennes barn utgjorde föremål för några misstankar eller att de voro märkliga i något hänseende. Ganska få i Södra Wennock hyste denna misstanka. Han nade händelsevis hört, att de menniskorna bodde i Tuppers hus, men han trodde, att de aldrig förr varit i Södra Wennock. Gossen låg till sängs i öfra våningen, och mrs Smith höll på att göra i ordning i huset, ty hon hade skickat pigan efter mjölk. Hon hade icke väntat doktorn så tidigt. Han skyndade uppför trappan, emedan han ej hade en minut att förlora, och han lät henne följa sig. Den lille gossen hade, under det han kastade sig hit och dit i sängen, kommit att draga ut armen ur sin nattskjorta, så att den var blottad. Sir Stephens uppmärksamhet fästades vid ett märke på armen under axeln. Han såg noga derpå; det var ett mycket ovanligt märke, ett slags födelsemärke, nästan svart och så stort som en fläckig böna. Han talade med barnet, då mrs Smith kom upp. — Finns något hopp, sir? hviskade hon, då sir Stephen undersökt barnet och höll på att gå ner. — Icke det ringaste. Han har icke långt igen. Mrs Smith teg. — Åtminstone säger ni mig det rent ut, sade hon omsider harmset. Det är icke att skona en mors känslor — Hvarför skulle jag icke säga er det? sade sir Stephen. Ni sade, att ni ville veta hvad jag tänkte, och jag sade det. Ni är icke hans mor. — Icke hans mor! upprepade hon.