Göteborgsposten – 14 december 1864, sida 2

med han helst sysselsatte sig; det är oss ej bekant, . om han hann fullborda den. Mocquard var en så fin stilist och hade så assimilerat sin kejserl. väns skrifoch tänkesätt, att de ofta båda, då de tillfälligtvis åter genomsågo arbetena, tviflade om, hvem som var den verklige författaren. — Redan år 1817, då den nuvarande kejsaren ännu icke var tio år gammal, börjades det goda förhållandet mellan honom och den aflidne. — De officiösa tidningarne beklaga alla på det djupaste Mocquards frånfälle. Som hans efterträdare nämnes redan hr Thuillier. De tretton ha anfört besvär hos kassationsrätten öfver appellationsdomstolens fällande utslag. Frankrike och England ha råkat i kon flikt med anledning af ett par utom-europeiska frågor. Den franska pressen har beskyllt England för att söka i norra Afrika undergräfva Frankrikes herradöme, hvarå den velat se bevis i de senaste händelserna i Tunis, hvarföre, mena de franska bladen, franska regeringen, för att förekomma ytterligare sådana händelser, vill öfvertaga protektoratet öfver Tunis, som derigenom skall komma i en förändrad ställning. Nu kommer Times och angriper häftigt Frankrike, derföre att det intervenerat i Loyalty-öarnes förhållanden. Loyalty-öarne bilda en ögrupp, tillhörande Caledonien. Den största af dessa öar, Lifu, hvilken räknar 7,000 innevånare, har besatts af en fransk styrka, och den befälhafvande officeren har låtit underrätta de engelska missionärerna, att de antingen skulle lemna ön eller låta bli att offentligen hålla protestantisk gudstjenst. Times uttalar sig med stor bitterhet om detta beteende och påstår, att de engelska missionärerna utöfvat det bästa inflytande på öns utveckling; men från fransk sida svaras härpå helt enkelt, att Nya Caledonien med tillhörande öar är fransk egendom, och att den franske guvernören varit fullkomligt berättigad att taga Lifu i besittning. Tvisten skall ha uppstått deraf, att England ville göra Lifu till en förbrytarekoloni, sedan de australiska kolonierna icke längre vilja mottaga moderlandets afskum; Frankrike misstänkte detta och förekom England, hvartill det hade mycket mera skäl som Frankrike äfven tänker begagna Litu till förbrytarekoloni. I England har man uti ett arkiv i Birmingham påträffat en bundt af c:a ett dussin dokumenter, af hvilka man väntar sig få en del märkliga detaljer i atseende på Shakspeares lif. Dokumenterna omfatta tiden från 1573 till 1662 och kasta ljus öfver historien om några hus och tomter i Henley Street, Stratford, hvilka förut stötte intill familjen Shakspeares egendom och nu utgöra en del af den trädgård, som omger skaldens födelseort. Man tror sig äfven skola få reda på ytterligare dokumenter, hvilka kunna rikta de torftiga notiser man har ang. den störste britiske skaldens lif. I Bristol har nu den stora Cliftonbryggan, på hvilken arbetats sedan 1834, öppnats till allmänhetens begagnande. Hon utgör en öfver floden Avon förande hängbro, som sammanbinder grefskapen Glocestershire och Sommersetshire. Rysslands regering har i kretsen Mohilew i Lithauen upptäckt en vidt utgrenad sammansvärjning af polska godsegare, hvars syftemål skall ha varit, att understödja det polska upproret. Skatteutkräfningen i Podolien stöter ännu på stora svårigheter. I kretsen Lutyczow har det kommit till formliga sammandrabbningar mellan bönderna och militären. Från Odessa skrifves, att staden och dess grannskap på senare tiden blitvit lika öfverfylld med rysk militär, som den var under Krimkriget. Den polske historieskrifvaren och prosessorn vid det forna universitetet i Wilna, Narbut, har aflidit, 82 år gammal. Han hade förl. år den smärtan, att förlora sina tvenne genialiska söner, den ene i galgen, den andre på slagfältet. Studenterna vid Turins universitet hafva på ett möte uttalat sig för upphätvandet af de andliga korporationerna. Tidningarne från Amerika meddela nu nordgeneral Shermans marschordre före armåens uppbrott till det märkvärdiga fälttåget genom Georgien och Syd-Carolina. Enl. detsamma var hans arme delad i tvenne kolonner, under Howard och Slocum. Trupperna skulle samtidigt röra sig framåt och sammanträffa på vissa punkter, som skulle senare angifvas. Armåen skulle under marschen fouragera i landet. Proviant och fourage för tre dagar skulle alltid finnas. Soldaterna skulle skona landtboernas hem, men kårbefälhafvarne skulle ega att befalla förstörandet af qvarnar, hus, bomullsetablissementer o. d., der guerillas uppträdde eller i allmänhet fientlighet visade sig, det stod befälhafvarne fritt, att i så fall tillvägagå med större eller mindre skoningslöshet. Innevånarnes hästar, mulåsnor och transHortvagnar skulle man efter godtvcke tå till