Göteborgsposten – 14 december 1864, sida 2

tÅU CCUTRAUIIAI ICHG Ö111 419480v1 U språken på hertigdömena till storhertig Peter af Oldenburg, i enlighet med Kissingerskrisvelsen, men förklarar sig icke kunna i denna sak lemna storhertigen något hvarken aktivt eller moraliskt bistånd. Familjeförbindelsen med Danmark ålägger kejsaren af Ryssland den förpligtelsen att önska, att Danmark får tillbaka åtminstone en del af det område, som utan någon rättslig grund fråntagits detsamma; denna samiljförbindelse tillåter ej heller kej saren att understödja någon furste, som har anspråk på detta område. — Augsb. allg. Zeit, som meddelar denna analys af depe schen, anmärker, att hvad som ger dessa reflexioner ökadt värde är faran för en skandinavisk union. Det skall för framtiden arbetas i Ryssland för att åter få Danmarks gränser utvidgade, på det konung Christian IX:s framtid må betryggas. Det är alltjemt de ryska intrigerna, som äro med och drifva sitt spel. I afseende på Österrikes och Preussens arfsanspråk säger wienertidn. Neue freie Presse bl. a.: Såvidt det gäller Segebergs andelen i hertigdömena, uppreser sig genast den frågan: hade Elisabeth verkligen arfsrätt? Den måste absolut förnekas, emedan hertigdömena som bekant äro manslän. Men antaga vi äfven Elisabeths arfsrätt, huru skulle det då förhålla sig med hennes barn? Helt säkert skulle de efterkommande af dottren till Christian II, som afled utan söner, komma före hans syster Elisabeths. Men denna dotter, Christine, förmäld med Frans af Lothringen, anses för stammoder till österrikiska huset, så att detta tydligtvis skulle gå före det preussiska huset. Dertill kommer ännu en omständighet, som hvälfver om alltsammans, neml. revolutionen af 1523, genom hvilken Christian II 36 år före sin död beröfvades sitt rike, hvilket öfvergick till hans onkel Fredrik I, gemensam stamfar till den äldre och yngre kongl. samt den gläcksborgska linien. Den bekante slesvigholsteinske historikern Waitz i Göttingen har derjemte låtit omtrycka en förut utgifven kritik och vederläggning af Preussens arfsanspråk, hvilka förklaras betydelselösa och ogiltiga. Från Frankfurt skrifves att Österrike vid förbundsdagen endast lyckades få majoritet . för Holsteins utrymmande af förbundstrup perna derigenom, att Österrike förband sig gentemot Mellanstaterna, att för den slesvigholsteinska frågan garantera en lösning, som motsvarar Förbundets rättigheter. ! Preussen fortsar att göra lika mycket buller af segren öfver Danmark som om det öfvervunnit en europeisk koalition i stället för ett i rå makt vida underlägset litet folk. Konung Wilhelm har utfärdat en armorder, hvilken hvarken saknar svulst, skryt eller pietistisk Schwung. Försynens välsignelse, heter det deri, har hvilat öfver eder, derföre atl j voren gudfruktiga, eder pligt trogna, lydiga och tappra. Förutom de i krigetdeltagande trupper, prisar konungen äfven dem, som förrättade en hård tjenst vid statens östliga gränser mot det tramvältrande upproret. Med ett oefterhärmligt sjelfbehag berömmer konungen äfven sig, ty armen i dess nuvarande gestalt är ju hans eget verk. Den nya organisation, som jag gifvit armen, säger konungen, har således på ett lysande sätt genomstått sitt prof. Ej heller flottan glömmes. Min nyligen grundade flotta, anmärker H. M:t, har på det värdigaste sätt slutit sig till landttrupperna, och hon räknade i sin första kamp icke de fientliga skeppens antal. Jemte armåordren bestämmer en kongl. kungörelse, att en allmän tacksägelsefest skall d. 18 d:s hållas i Preussens alla kyrkor. Hvad gör ej tysken för pengar? är ett gammalt ordspråk. I de tyska tidningarne annonseras nu: Däppeler Sieges-Spiel, ein Gesellschaftsspiel zur Unterhaltung und Belehrung fir die Jugend. Det stora tapto, hvarom marskalk Soult talade på sin tid, har äfven för längesedan börjat för Frankrikes andra kejsardöme. Saint Arnaud öppnade raden på Krim, Espinasse följde i Italien, så Pelissier i Algier, derpå Billault och nu Mocquard. Mocquard var ej allenast en tillgifven vän at kejsaren, utan äfven i sexton år sin monarks förtrognaste förtrogne samt sjelfständigaste och modigaste rådgifvare. Han hade en fast blick, ett skarpt förstånd och den orubbliga ötvertygelsen, att man bör i Frankrike gå försigtigt till väga, men alltid framåt, och om man går tillbaka, alltid med beslut, att vid första tillfälle åter gå desto raskare framåt. Han egde derjemte den sällsynta egenskapen, att vilja med sin egen person stanna i bakgrunden. Kejsaren sörjer djupt sin nu hädangångne vän. Mocquards begrafning egde rum i måndags på civilstatens bekostnad. Den aflidne efterlemnar fyra barn: 2:ne söner, den ene notarie, den andre bataljonschef i Afrika, samt tvenne döttrar, båda gifta, den ena med kejsarens stallmästare. Constanf Moeduard var född i Bordeaux mA — — ÄP — — — —l:iP:: k — -— — —