Göteborgsposten – 14 december 1864, sida 1

Ulla ee 1 LAT Pä I0TOmAI. NITVInSTtCTnå voro de talrikaste, de bestodo af en karamell eller två hopbundtade cigarrer, och tör att nu tala om min värda person så hade jag den turen att vinna för mina 2 rdr en af hvardera sortens nitvinster, men jag tröstade mig, ty jag saknade alldeles icke medlidande. Som sagdt, man var nöjd med att så fort som möjligt komma ut ur dessa heta pinorum och med välbehag hördes de flesta besökande, vackert och väl nere på Regeringsgatan, utropa: Gudskelof att man är derifrån igen! Auktionen å de skänkta sakerna började kl. 6 i Fredags afton å Dramatiska teatern, till hvars platser arrangöreraa haft den omtänksamheten att höja priserna med 25 procent öfver de i Förköpsbyrån vanliga eller med inalles 50 procent. Trots denna oblyghet i enträprisernas bestämmande tre riksdaler t. ex. för rättigheten alt sitta på parkett för att göra inköp — voro teaterns alla platser upptagna, ty vederbörande hade spridt ut, att det skulle bli alldeles ofantligt roligt på den der auktionen, aktörerna skulle spela och orkestern sedan! Men derat blef intet. Ridån var uppe när auktions-spektaklet börjades och efter en stund inträdde hr Hedberg och deklamerade en ganska bra skritven prolog, en fond gick upp, der på stora bord auktionssakerna funnos uppställda och anktionskommissarien Hedin, utroparen Nyforss, protokollisterne skarpskyttarne Palm och Forsberg, intogo sina platser. Hr Hedin helsade med några ord publiken och auktionen började samt fortgick med 10 minuters paus till kl. 10. Auktionen inbringade omkring fem tusen riksdaler; icke mer än hälften af sakerna hann blifva bortslagen. Två häften musik, komponerad denna sommar på Gotland af prinsessan Eugenie, inropades af sidensabrikören Almgren för 100 rdr stycket; när tredje häftet kom orkade samme köpare — som nyligen för 140,000 rdr köpte Högtorps egendom af det skäl, säger man, att en hög person lofvat att ofta komma ut och jaga der — ej vara med längre, utan detta häfte gick bort för 20 rdr. Då utsigterna för de tre återstående häftena på delta sätt förmörkades ropades de ej ut denna gång. Hr Blanche betalte en af enkedrottningen skänkt Parian-vas med 100 rdr; grosshandlaren Falk betalte 50 rdr för en af prinsessan Louise virkad lampmatta; öfriga af den k. familjen skänkta saker betingade ej det pris man vid ett sådant tilltälle kunnat pretendera, dels med anledning af gifvarnes ställning, dels gåfvornas verkliga värde. Den frikostigaste köparen på auktionen var utan gensägelse grosshandlaren W. Bendixson, som bland många andra saker inropade det at professor N. J. Andersson skänkta album med pressade växter från S:t Helena för 125 rdr. Professorskan Anderssons charmanta oljefärgstafla minne från Qvickjock i rikt förgylld ram kunde ej af grossh. Fröberg betinga mer än 100 rdr. Fruntimmersarbeten, deribland omkring 70 lampmattor, betaltes olika allt efter som gifvarinnorna voro mer eller mindre kända, med ifrån 5 till 70 å 80 rdr. En liten fotografi af Raabska ströfkåren betaltes af grossh. Sundstedt med 25 rdr; för en liten börs med ett st. hundrafrancs stycke i guld och 2 st. 25-ören bjöds af en säker beräknare af metallvärdet 70 rdr 50 öre, men priset uppdyrkades slutligen till 90 rdr. Fru Lindströms Kossuth-obligation var nära attgå bort för 5 rdr, men en välvillig person ropade lå 25 och slutligen erhölls för denna raritet 30 rdr. Hr L. J. Hierta, som ej hade något bud att göra på Demontowicz sabel — hr Bendixson inropade den för 50 rdr — eller på öfverste Jordans — såsom det uppgafs nsända enda återstående redbarhet, en brösthål — den magister Sohlman inropade för 30 dr — eller på en fattig polacks skänkta snuslosa, hr Hierta inropade en klockkedja af guld ör 65 rdr och ansågs derpå ha förtjenat sina 10 rdr. Liksom man alltid saknar hr Schwan lär fråga är om annat än splendida middagar te., så syntes han icke heller till nu. Våra örsmagnater tycktes i allmänhet vara alldees bortkomna vid detta tillfälle. Jag hade så är glömt berätta, att sjöministern grefve Plaen skickat sin jägare att inropa en af k. saniljen skänkt prydnad för 100 rdr. Under en paus assjöng skarpskyttarnes ångkör några fosterländska sånger; det kunde också ganska väl behöfvas en omvexling, ty tver hela auktionen hvilade en blytyngd I f tråkighet: det hela drogs för långt ut, Svante var ej vid humör, icke hr Nysorss heler, och kring 9-tiden hade en stor massa beökande aflägsnat sig. Några roliga episoder Ö öreföllo ej, såsom man bespetsat sig på, och nan skrattade endast vid ett par tillfällen, åsom då en uppstoppad fågel inropades ochsu Svante på utroparens fråga hvem köparen varlse ick till svar: kommissarien Hedin. En liten s4 licka, åtföljd af sin far, bjöd på en docka 25 8 dr, men hr Nyforss satt der och sargade; ti ockan betaltes med ett par riksdaler till, men s. nan tyckte att hr Nyforss var bra oartig, som d röjde med att slå för den söta flickan.s! Ctskilligt skulle jag ha att tillägga. men bref-M