Göteborgsposten – 14 december 1864, sida 1

FRE VARV BUEMI SG al IIILTåLCT, Säålpetersyran, som nitroglycerinen eller sprängoljan uppkommer. Nu är det möjligt, ja sannolikt, att förbudet aldrig mot lag samt rim och reson kan göras gällande ; men om landshöfdinge-embetet således icke skulle lyckas att genomdrifva fabrikens vid Ragnhildsberg stängning, så har det dock ovedersägligen lyckats fullständigt i en annanDsak: att göra sig löjligt. Genom en kort notis i våra tidningar i början af november underrättades allmänheten, att Stockholms stads konsistorium genom utslag af d. 2 i nämnde månad till all kraft och verkan upphäft S:t Gertruds församlings (tyska församlingens) beslut af d. 10 juli, att hädanefter adjunktsembetet vid kyrkan skulle förenas med rektoratet vid församlingens skola. Jag är i tillfälle att, på grund af officiela handlingar, kunna något närmare redogöra för ifrågavarande sak. Se här förloppet, som ej saknar sitt intresse: Vid början af innevarande år blef rcktorn vid härvarande tyska National-Lyceum, professor U. W. Dieterich, som redan länge varit af sjuklighet hindrad att förestå sitt embete, satt på emeritistat, och straxt derefter lemnade Sub-rektorn A. H. S. Matzen, tillika adjunkt vid kyrkan, sin plats för att återvända till sitt fädernesland Slesvig, för att der mottaga ett pastorat. Således fanns af lärarne blott Con-rektorn, C. F. Frisch, qvar, hvilken i 31 år klanderfritt varit lärare vid läroversket och som enligt gammal häfd och tydliga uttryck i National-Lycei reglemente egde största rättighet att bli utnämnd till rektor, såväl derigenom att han uppfyllt de för en sådan befordran stadgade vilkor, genom utgifna goda vetenskapliga (geografiska) böcker, som att han hade akademisk grad både i filosofi och teologi. På hans ansökan resolverade föreståndarne, att skolan skulle reorganiseras, men deraf berodde lärarnes hela ställning, hvarföre de ej kunde svara något bestämdt på inlagan men skulle, så vidt det af dem berodde, fästa billigt afseende på Frischs långa tjenstetid. Denna resolution blef likväl honom ej ens kommunicerad, utan d. 10 sistl. juli framlade föreståndare och skoldirektion för församlingen ett projekt till tyska skolans reorganisation, hvilket förnämligast bestod deri, att den litterata afdelningen reducerades från 3 klasser till 2 (således en försämring) för att förbättra lärarnes inkomster genom indragningen af en lärareplats; men tillika föreslogs ätven, att hädanefter borde ovilkorligen adjunkturen vid kyrkan förenas med rektoratet vid skolan, hvarigenom con-rektorn, hvilken fastän teologie-licentiat likväl ej är ordinerad prest och för ingen del ville bli adjunkt vid kyrkan, alldeles uteslöts från möjligheten att blifva rektor. Han begärde således protokollsutdrag samt besvärshänvisning och hänvisades genom beslut å allmän kyrkostämma till Stockholms konsistorium; men då han dit inlemnade sin bpsvärsskrift gjorde kyrkoherden vid tyska kyrkan allt för att förmå konsistorium att ej upptaga besvären, och då detta ej bjelpte förmådde han d. 18 sept. församlingen att frångå sitt d. 12 juli fattade beslut att anse konsistorium för rätt forum, åberopade två kongl. bref af åren 1683 och 1831, enligt hvilka två lärare blifvit af föreståndarne afsatte och i hvilka bref föreståndarne tillerkändes rätt att tillsätta samt äfven afsätta lärare när skäl dertill sinnas. Till konsistorium inlemnades således en förklaring, att detta ej vore rätta forum och att det ej borde upptaga klagandens besvär. Men denne lät ej skrämma sig och anförde i sina påminnelser sådana vigtiga anmärkningar öfver detta beteende samt de föråldrade institutionerna vid härvarande tyska församling, att konsistorium förklarade sig för kompetent domstol och d. 3 nov. afkunnade sitt utslag öfver en del af besvären, i hvilket församlingens beslut af d. 12 juli till all kraft och verkan upphäfdes, men klaganlens besvär ej vidare upptogos till pröfning. Nu har, på föreståndarnes förslag, tyska törsamlingen d. 20 nov. beslutat att ej anföra besvär öfver konsistorii utslag. Hvilken motsägelse ligger oj häruti! Första akten at lenna pjes är således utspelad; men omedelbart följer säkerligen den andra, ifall ej nåsot slags förlikning blir åvägabringad de agerande personerne emellan. Sjelfva upplösninsen skall jag icke förlora ur sigte, och jag orde än en gång få i korthet meddela hvad som timat, när ridån gått ned öfver sista akten. — O— — — AR TT —— — — — — 2 2 Expositionen och auktionen till förmån för våra skarpskyttar ha utgjort veckans evenenent. Expositionen var talrikt besökt, ja så alrikt, att sedan man gått der en stund man inskade sig vara ute i det fria igen, ty en sålan värme rådde i de af den ofantliga massan f industriföremål eljest trånga men nu genom karpskytte-presenterna ännu trångare rummen. få äro de som kunna säga sig ha sett, annat n på afstånd, de skänkta och exponerade saerna, ty den ofantliga folkströmmen gjorde att nan ej kunde stadna för att betrakta, utan var