Göteborgsposten – 13 december 1864, sida 2

ebpuvellalla oss. Tanken, att Italien kan e al-dag bli tvunget att värna sig äfven mot frans si männen, utvecklade tal. vidare: -Den heder mifslige (senatorn) Farina och Jag äro åtskiljda a en asgrund. Farina vill, att hufvudstaden skal förbli i Turin, emedan den der står unde i franska bajonetternas skydd; Jag deremot vil ha den så långt som möjligt trån hvarje främ mande inflytande; jag vill ej ha något anna a Skydd för densamma än den italienska tapper sheten och de italienska vapnen. På ett an nat ställe i sitt tal yttrade generalen unde ill lifligt bifall af de närvarande: Nej, lika lite nu som under våra förfäders tid skulle ett ne d derlag i Po-dalen afgöra Italiens öde; lika li tet nu som då skulle en slagtning vid Trebia en slagtning vid Trasimeniskasjön eller vic Cannee bestämma öfver Italiens kramtid. Ita lien är de dödas land, säger man. De dödas sland räknar 200 bataljoner nationalgarde, en mäktig armå, en ansenlig flotta, en tapper ungdom, som stridt och skall strida vid armåeens sida, antingen som dess förtrupp eller i den frivilliges röda skjorta-. Uti ett i dessa dagar i Turin hållet krigsråd ha de italienska generalerna, med anledning af de österrikiska ministrarnes hotande och krigiska uppträdande, förklarat det vara rådligast att icke afväpna. Florens skall inviga sin nya :era som Itat liens hufvudstad genom en handling, som komt mer att lända staden till största heder. Ett Ahalft dussin nya folkskolor skola nemligen öpp nas, för afhjelpande af den försummade folkt undervisningen. — Det går framåt! Nästa generation i Italien skall kunna både läsa och skrifva; hvilken förbättring innebär icke detta isynnerhet för Södern! 2.000 italienska kommuner hafva nu redan erbjudit sig vilja på törhand inbetala grundskatten för 1865. Under diskussionen inom senaten ang. hufvudstaden yttrade Gallina, att efter slaget vid Novara hade Gioberti, då sardinsk gesandt si Paris, föreslagit Dronyn de Lhuys, att låta militäriskt besätta Genua, men att han (GalJlina) lagat att förslaget strandade. Ministerpresidenten Lamarmora genmälte, att han ej kände till denna omständighet; men att kejsar Napoleon år 1852 talat med honom om Italien på ett så deltagande sätt, att han deraf dragit den slutsats, att denne herrskare aldrig skall visa sig som motståndare till den! italienska enheten. I Frankrike töljer man med spänning Österrikes hållning, hvilken man anser bli med hvarje dag mera utmanande mot Italien. Man tror, att Österrike, hvars finanser ej tilllåta det hålla rustad sin stora arme, likväl icke kan förmås att afväpna och derföre skall vara hugad att än en gång våga ett va banque! För öfrigt vexla åsigterna, huruvida den politiska situationen skall till våren tyda på krig eller fred. Dock väntar man sig af kejsaren ett fredligt nyårstal och ett d:o tal vid lagstiftande kårens öppnande. Kejsarens privatsekreterare och personlive vän Macquard har aflidit. Hos Dentu i Paris har utkommit ett memarandum at Mieroslawski, hvari denne redogör för de penningsummor, som han under sin diktatur i Polen haft till sitt förfogande. Dvergen general Tom Pouce har varit på besök i Compiegne, der han blifvit presenterad för den kejserl. prinsen. Apropos Compiegne, berättas, att tilltölje af namnförvexling en godsegare inbjudits till Compiegne, hvilken hvarken det kejserl. paret eller någon at gästerna kände, hvaraf en mycket komisk situation skall ha följt. Kejsar Napoleon ifrar nu mycket för folkbildningen. Bi. a. har han befallt inrikesmilistern, att på det ifrigaste sysselsätta sig med olkbibliotekernas organisering. — Naturligtvis skall han i detta hänseende möta än större sinder, än hvad som rests emot folkbiblioteen i vårt land af presterskapet. Namnet La Pommerais har åter hörts inör rätten i Paris. Orsaken var, att arfvingare till fru de Pauw, hvilken som bekant blef örgittad af La Pommerais, stämt utredningsnannen i dennes sterbhus inför rätten, för att ita förklara endossementet å assuranserna för f noll och intet värde. Sex assuransbolag äro dragna i denna affär. La Pommerais hade, åsom läsaren torde erinra sig, låtit försäkra u de Pauwes lit i åtta bolag. Vi nämnde häromdagen, att i Österrikes eputerade kammare prot. Herbst i oppositioel riktning uttalat sig ang. finanserna. Hans i föreligger nu och innehåller: Den föreliggande frågan är den vigtigaste i sesonen, den egentligt brännande, och gentemot den ärkor man ej den apati, hvaröfver det annars kla-S is; den drifver tvärtom allt flera öfver till oppositioen, och till en opposition, som kämpar mot sjelfva rsattningen. Osterrike gar ohejdadt sin verkliga utmning till mötes. Det var finansiela förlägenheter, m tvungo absolutismen att lemna rum för konstituonalismen; men desto djupare känns den bedragna rväntan, i det äfven konstitutionalismen visar sig aktlös, derföre att regeringen icke är helt och hålL genomträngd al den äkta konstitutionela andan. n verkligt konstitutionel regering skulle frigöra sig in byräkratismen. hvilken i; aatÄff.. 4