Göteborgsposten – 10 december 1864, sida 1

Veckokrönika. Småprat om mantalsrullor, kung David, Adelskalendern, gamla och nya harpor samt mera sådant. — Hvad damerna tagitifrån oss. — Tyska operan. — En förlust. — Fyrbenta artister i Thalias tjenst. — Ny droskstation. — Skarpskyttemusik-kärens aftonunderhållning. — När är det iresligast i Bloms sal? — Ny bokauktionskammare. — För boksamlare. — Reminiscenser från en opera säsong för 28 år sedan. — Schmuckert. — En god början, slut. Vi skrifva idag d. 10 December! — Nå ja än,sen då, hvad är det för märkvärdigt med den dagen! — Lugna er jag ber, min allranådigaste, det är verkligen något specielt märkvärdigt med den dagen i år, ty ifrån och med i dag är den stora folkuppteckningen fullbordad, hvilken benämnes ,Mantals-:oeh Skattskrifning. Om allt har gått rätt till, som en viss borgmästare en gång yttrade sig, så bör i morgon vid det här laget hvar eviga — katt, hade vi så när sagt, i Göteborg och dess omnejd vara inregistrerad i Mantalskommissariens fatala rullor. Fatala? Ja, icke sannt, min nådiga, fullt ut lika. fatala som Adelskalendern, hvilken en numera afliden passerad gretvinna, ryktbar för sin skönhet i yngre år, kallade för den afskyvärdaste bok som någonsin blifvit tryckt, af det enkla skälet att man iden fick reda på huru: gamla vissa damer i sjelfva verket voro. Men det är Adelskalendern det, och den kan som bekant endast komma det högadliga blodet att rulla hastigare af förtrytelse i en och annan frälseqvinnas ådror, oss simpla ofrälse kommer den alls icke vid; men se mantalsförteckningen, den slinker ingen ifrån; frälst eller ofrälst måste man figurera der, annars blir det minsann en annan dans utaf! Det är emellertid. kuriöst nog, att hvad i våra dagar anses för icke allenast högst lagenligt och förnuftigt