Göteborgsposten – 9 december 1864, sida 2

vill jag ej ha sagt, att jag tviflar på er skicklighet, men min egen läkare måste sköta lady Lucy, hvar hon är. Den kalla, stolta ton, hvarmed dessa ord uttaltes och uttrycket lady Lucy sårade mr Carlton. Det sätt, hvarpå Jane bemött honom, och hennes vägran att umgås med honom hade under åratal harmat honom. Nu afvek han så ifrån sitt vanliga lugn, nu glömde han sig ända derhän att han häftigt frågade henne, om hon ej ansåg honom vara lika skicklig som mr Grey, och dervid använde han ett ord, som han bort låta vara osagdt. Jane förödmjukade honom med lugn sjelfbeherrskning, i det hon sade: — Sir, det är sant, att min syster är er hustru, men jag ber er ej glömma, att jag är lady Jane Chesney, och att jag kan ha anspråk på att bli aktningsfullt bemött äfven i ert hus. Jag tror verkligen, att ni är lika skicklig läkare som Grey, men det är icke fråga om det nu. Han är min doktor, och jag ser helst att den sjuka kommer under hans vård. — Man vet, sir, att när menniskor äro sjuka de vilja helst vara hemma, inföll Judith, som uppfattade saken på aldeles samma sätt som lady Jane. Det vore bäst, att hon kom hem. Innan något svar hann gifvas, hördes ett buller i förstugan, och mr Carlton gick ut i den åtföljd af Jane. Frederick Grey stod der; han kunde knappt beherrska sin starka sinnesrörelse. Han fick tag i lady Jane. (Fort.)