Göteborgsposten – 9 december 1864, sida 2

En turkisk tragedi. I ett bref fri I Konstantinopel af d. 19 Nov. läses följanc försärliga berättelse: — Tredje dottern af a lidne sultan Medjid, Djemila Sultana, nu 2 år gammal, blef för någon tid sedan gift me Mahmud Jelladin Pascha. En undersåte, : hvilken sultan skänker äran af en dotters elle sslägtings hand, är ingenting mindre än afundvärd, enär prinsessorna behandla de olycklig såkta männen ungefär som de behandla sin sslafvar, eller tillochmed värre, ty de senar Iha åtminstone ej den olyckan att befinna si si en falsk ställning. Det är väl bekant a männen till aflidne sultanens trenne döttrar — Fatima, Raffia och Djemila — ha varit högs olyckliga genom sina hustrurs oregerlighet oe svartsjuka. Tragedien, som tilldrog sig d. 1 Nov., föranleddes af följande orsak. Med elle utan skäl var Sultana Djemila svartsjuk p en af sina slafvinnor, hvilken hon trodde be traktades med gunstiga blickar af mannen. sitt raseri mot den olyckliga flickan befalld: hon en af sina eunucker att halshugga slaf vinnan, hvilket denne gjorde med ett hugs; at sin scimitar. Hon beslöt nu att äfven ut sträcka sin hämnd till sin make och befallde helt kallt att flickans hufvud skulle lägga: på ett fat och öfvertäckas med ett lock, sam att fatet skulle ställas på paschans middags bord. Det är bruket i Turkiet att familjen: öfverhufvud äter afskildt från sina fruntimmer På den ifrågavarande dagen satte sig sultanar före sin gemåls ankomst på divanen. Då har inträdde gick han, såsom bruket är, fram till sin kejserliga gemål och bevisade henne der vanliga hyllningen. Hon bad honom nu börja sin middag. Då han satt sig ropade han på en af tjenarne att aftaga locket på det fat som stod främst på bordet, men till hans förvåning ryggade de tillbaka utan att åtlyda besallningen. Sultanan bad honom då sjelf aftaga locket, på samma gång som hon bannade tjenarne för deras beteende. Den olycklige paschan åtlydde sin hustrus uppmaning, tog af locket, och — framför honom låg den mördade flickans blodiga hufvud. Han raglade tillbaka och föll ett lik till golfvet. Innan han tog af locket hade han druckit någon sorbet, och några påstå att detta varit förgittadt. Huruvida detta varit fallet eller om sinnesskakningen vid den förfärliga synen förorsakat ett slaganfall, har ej kunnat utrönas då ingen liköppning egt rum. Man föreställer sig naturligtvis att den kejserliga mörderskan genast häktades och lemnades i rättvisans händer. Visst icke. Djemila Sultana, en prinsessa af kejserliga blodet, dotter af Abdul Medjid, och brordotter till nuvarande sultanen bar naturligtvis rätt att mörda en slafvinna. Hon har intill detta ögonblick qvar sin fullkomliga frihet, och den enda följd brottet har haft är den att H. M:t sultanen är -mycket ond på den brottsliga. Lejonjägaren Jules Grard. Geograiska sållskapet i Paris meddelar om denne nyligen genom en olyckshändelse aflidne, mycket bekante man sölj.: — F. d. lejondödaren reste för omkr. ett år sedan till Afrikas vestcust, försedd med instruktioner från kongliga geografiska sillskapet i London och med unlerstöd af åtskilliga medlemmar af engelska deln, för att företaga en upptäcktsresa i det nre af nämnde verldsdel. Han ämnade först sesöka Kongbergen i Norra Guinea, hvilka inill denna tid ej blifvit öfvergångna af någon uropt. Han lemnade England mot slutet af r 1863 och reste till Whydah; derifrån beal han sig till konungariket Dahomå hvarifrån an daterade ett af sina sista bref, adresseadt till hertigon af Wellington. Sedan han örgäfves sökt att öfver Dahomå intränga i et inre af Afrika, kom han till Sierra Leone. ingelsmännen derstädes försedde honom geast med nya medel för att fortsätta resan. in engelsk örlogsångare förde honom till näreten af Gallinasfloden. Få dagar efter sin mdstigning förlorade han dock allt sitt baage, hvarföre han tog sin tillflykt till Sherorolandet, hvarest de franska innebyggarne åfvo honom all möjlig hjelp. Han lemnade stl. Maj eller Juni Begboom, men då han lott hunnit två timmars väg, blef han totalt tplundrad, hvarföre han begaf sig tillbaka Il byn, der han dröjde öfver regntiden. Som ules Gårards ressurser voro uttömda, beslöt an nu att återvända till Sierra Leone. Pål: enna resa drunknade han då han skulle pas;ra Jongfloden, hvilken mycket uppsvällt till lje af regnet. Denna flod medtör en ofant3 qvantitet smuts och alla slags trädgrenar vilka bilda flytande öar i Sherborokanalen ,