Göteborgsposten – 9 december 1864, sida 1

knappt kunde stiga upp, men omsider lyckades jag att släpa mig tillbaka. Se det är historien! Och den historien var föga hedrande. Lucy satt och undrade. — Jag har sagt dig det just på trots, sade Laura, som tycktes vara vid ett ganska sorglöst lynne, och du får gerna tala om det för Jane, om du vill. Då han kom hem ville han veta, hur det kom sig. Jag råkade slinta, svarade jag, och mer fick han icke veta af mig. En tystnad följde, hvilken Lucy bröt, i det hon sade: — Vi ha hört sägas att mr Carlton skulle upphöra att praktisera här. Frederick Grey nämnde det. — Han säger det sjelf, men jag veticke, hur det går: Naturligtvis är London bästa verksamhetsfältet för en likare. Apropos Frederick Grey, hvarför tycker mr Carlton så illa om honom? — Det känner jag icke. — Jag hörde honom klaga för mr Jefferson öfver att Frederick Grey var här och blandade sig i praktiken. De ha aldrig tält hvandra. Unge Grey brukade säga att mi Carlton dref hans far från staden. — Det gjorde han också, svarade Lucy lugnt. Åtminstone sades det så på den tiden. Men allt är för bi. Frederick Grey blandar sig icke mera i mr Carltons praktik. — Nej; mr Carlton skulle, förr än han tillät det, laga at Grey kom långt härifrån. Lucy! är du sjuk ? Dina ögon se matta ut, och dina kinder glöda.