Göteborgsposten – 9 december 1864, sida 1

Lucy hade de sista ögonblicken stödt hufvudet mot handen, såsom hon gjort hos sin syster Jane tidigare på förmiddagen. — Då jag stog upp i morse, hade jag hufvudvärk, sade hon, slående matt upp ögonen. Jag trodde, att den friska luften skulle göra mig godt, då jag gick hit, men den gjorde det icke, och nu har jag börjat få ondt i halsen. — Ondt i halsen! upprepade Laura. Efter ett ögonblicks paus störtade hon upp från soffan, i sin förskräckelse glömmande sin lamhet, och tog sin syster och förde henno till fönstret. — Lucy, det är väl aldrig möjligt! Du kommer väl icke att få febern! Men Lucy kom att få febern; hon hade den redan i sjelfva verket. Och lady Jane fick ej veta det förrän om aftonen, då hon väntade Lucy hem, ty af tanklöshet eller någon annan anledning hade Laura ej sändt bud till henne derom. Klockan nio skickades betjenten att underrätta henne om förhållandet, men det var mr Carlton, som skickade honom. Lady Jane kunde ej tro det. Det var den enfaldige Jonathan, och hon trodde att han misstagit sig. Han sade, att lady Lucy låg mellan lakan, och att hon blifvit sjuk kort efter det hon kommit till mr Carltons hus. Han hade varit ute då, men när han kom hem, sade han, att det var febern och föreskref att hon straxt skulle ligga