Göteborgsposten – 8 december 1864, sida 1

—————— Olycka å jernväg. Från Söderhamn skrifves d. 2 d:s: Sistl. Tisdagsafton inträffade Iden olyckshändelsen att mureriarbetaren Per Persson från Leksand i Dalarne blef i närheten at den s. k. Ina-sjön af lokomotivet öfverkörd med den påföljd att hutvudet så illa krossades att Persson efter ett par timmars förlopp afled å lasarettet i Söderhamn. Mannen, som på efterm. varit inne i staden och då synts vara temligen öfverlastad, hade sin bostad i närheten at det ställe der den olyckliga händelsen passerade, och under hemgående från staden hade han troligen omkullsallit å jernvägen och ej förmått att törhjelpa sig derifrån. Sundsvalls packhus. Frän Sundsvall skrifves d. 1 d:s: Stadens nya packhus, som ofter dess nyligen skedda tullbordan med skäl betraktades som en prydnad tör staden på samma gång det ingaf en hög tanke om Sundsvalls ståndpunkt i aslärsmessigt hänseende, — denna sköna byggnad synes nu komma att bli samhällets olycksbarn. För dem, som ej närmare känna densamma, vilja vi meddela, att huset är uppfördt af sten i tre våningar, den nedersta utgörandes af packhusoch nederlagslokaler med s. k. brandfria hvalf, mellanvåningen och den ötversta bestå af flera och rymliga magasinsvindar. Lokalerna i nedra våningen hafva sedan hösten förlidet år varit för de afsodda ändamålen använda och efter under sommaren verkställd slutlig afsyning och godkännande af byggnaden blefvo de öfre vindarne för stadens räkning uthyrda från d. 1 Okt. till några köpmän för upplag af handelsvaror. De i år i ovanligt stor mängd hemkomna spanmålspartierna funno der en tjenlig upplagsplats. Men en händelse som väl få kunnat förutse inträffade häromdagen: af de 12 hvalf och 6 pelare, dessa likasom hvalfven af murtegel, hvarat packhuset är bildadt med beräkning naturligtvis att kunna uppbära de öfre våningarne med dess tyngder, instörtade 6 hvalf joch 4 pelare, begratvande i sitt tall åtskilligt. gods som ännu fanns qvar i packhuset. Öfre våningarne hafva esatt sig betydligt och huset har vid de flesta fönstren allt ofvanifrån och nedigenom remnat. Att händelsen väckt stort uppseende säger sig sjeltt. Den ötverliggande spanmålen, hvarar på första vinden fanns liggande c:a 900 tunnor och betydligt mindre på den andra, har så skyndsamt som möjligt måst undanskaffas ör att lemna tillfälle att understödja nedifrån. En blifvande, säkerligen mycket invecklad, rättegång kommer väl att ådagalägga hvarisenom skadan uppkommit och hvem som för lensamma blir ansvarig. Mord. Från Enköping skrifves d. 2 d:s: Uändagen d. 21 Nov. på qvällen tilldrog sig id Litslena gästgifvaregård den olyckliga ändelsen att rekryten vid Uplands reg. Ad. lLyr fick tvenne så svåra slag af en fällknif i utvudet, att hufvudskålen bräcktes och inrycktes så att hjernan rann ut. Tyr hade gonblickligen fallit omkull, men deretter rest ig och gått ensam in i drangkammaren, der an sökt torka blodet af sig. Etter en stund nåste han dock intaga sängen och blef allt ämre oaktadt tillkommen läkarehjelp på både lisdagen och Onsdagen. Införd till länslasaettet i Upsala afled han derstädes förliden isdag. Efter de uppgifter, som Tyr i lifstien lemnat, lärer gartvaregesällen Carl Aug. lussclius, som på måndagsmiddagen lemnat in kondition hos garfvaren Wändahl i Enköing, vara våldsverkaren. IIusselius skall i rugt tillstånd kommit till Litslena, hvarest han enast börjat sällskapa med der förut innevainde rekryten Tyr och smeden Björkman, ed hvilken senare H. kommit i ordvexling i — —