Göteborgsposten – 8 december 1864, sida 1

IX. Huru lady Jane omsider tager sitt förnuft tillfånga. 1 Morgonen efter den dagen sutto lady Jane och Lucy tillsammans efter frukosten. Lucy hade klagat öfver hufvudverk, och lutade hufvudet mot handen, då Judith kom in med en biljett. Den befanns vara från lady Laura. Hon hade vrickat sin fot, sade hon, och var följaktligen fånge och önskade att Lucy skulle komma och hjelpa henne att tillbringa en tråkig dag. — Jag skulle gerna vilja gå dit, Jane. En promenad i fria luften skall kanske kurera min hufvudvärk. — Du är väl säker på att du icke har ondt i halsen? frågade Jane litet oroligt. Hon hade gjort den frågan en gång förut. Lucy smålog. Det var helt naturligt, att man den tiden blef misstänksam mot hufvudvärk. — Jag tror icke, sade Lucy, att jag har ondt i halsen; jag åt min frukost mycket obesväradt. Jag sof icke godt i natt, och det har gjort, att mitt hufvud käns tungt. Lucy fann Laura i hennes toilettrum; ett vackert rum i första våninngen. — Är du en riktig krympling? frågade Lucy. — Icke riktigt; jag kan linka igenom rummet. Men inklen är svullen och värker. Hade Jane något emot, att lu gick hit? (Forts.)