Göteborgsposten – 7 december 1864, sida 2

hvilken de tillbringade nätterna, omedan de tyckte det vara hemskt att ligga i drängstugan allt sedan den afskedade drängen Anders Larsson troddes ha anlagt mordbrand i en vagnbod på stället. En stund innan de lade sig hade de varit ute på gården alla tre utan att likväl märka något ovanligt. Markören N. A. Lagergren hade på aftonen i ett ärende begifvit sig hem till sina i Masthuggsbergen boende föräldrar. Då på morgonen brandsignalerna hördes, var modren ute och såg efter hvar elden utbrutit. Det föreföll då som skulle elden vara i Haga. L., som vanligen brukade gå ut då eldsvådor vore på färde, hade ej denna gång gjort det emedan han väntat på ett par stöflor som en skomakare mottagit till lagning. Han förlorade alla sina gångkläder. Pigorna Josefina Bernhardina Svensson och Bernhardina Larsson som bodde i hr Lundells privatvåning hade intet märkligt att upplysa. De hade båda förlorat något litet kläder. s Trädgårdsmästaren Svensson, boende i Östra Haga märkte redan då han på morgonen lemnade sitt hem ett sken på himlen, antydande eldsvåda. Han skyndade Kalls gata framåt, men såg först då han kom till hr Edv. Dicksons hus, att elden utbrutit på Lorensberg, dit han då genast skyndade. Elden slog då ännu ej ut genom fönstren åt gården, men det syntes att eld utbrutit på södra sidan. På gården tod då en arbetsklädd mansperson, hvilken ej brydde sig om att göra larm. Denne stannade qvar, men svarade ej då S. tilltalade honom. S. väckte nu genast Brantberg, hvilken då han kom ut, äfven tilltalade den okände och bad honom göra larm och hjelpa till vid släckningen. Karlen vände dock blott ryggen till utan att svara eller lemna något biträde. Slutligen försvann den okände. — Elden syntes starkast i sydvestra hörnet eller öfver matsalen. Af de brandförsäkrade äbyggnaderna räddades ena kägelbanan sam ett bryggeri och en paviljong. Undersökningen uppsköts för inhemtande af ytterligare upplysningar angående eldens uppkomst på åtta dagar. —————————— AA AA