Göteborgsposten – 7 december 1864, sida 2

2 25,116 — 7,0 V. 2 D:o. 25,426 — 6,4 VSV. 2 Regn. I I kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Den i gårdagens nummer af denna tidning omnämnde ynglingen Knut Adam Fredriksson, hvilken tagit sig det orådet före att spela komedi med Göteborgs kongl. poliskammare, oaktadt han nyligen på Långholmen undergått rättvisans tuktan, stod igår inför poliskammaren. Han hade nemligen, efter upptäckten att han var en långholmare, blifvit häktad dels för Åobehörigt vistande i staden, dels såsom misstänkt för att ha olofligen tillgripit en tulubb och en pelsmössa. Såsom läsaren torde erinra sig hade bemälde Fredriksson i söndags afton i poliskammaren anmält, att han på bantåget förlorat en resväska med inneliggande 6 a 7,000 rdr. Dervid skulle så tillgått, att han vid uppehållet i Alingsås stigit af tåget, dervid lemnande väskan med penningarne qvarliggande på en hylla i jernvägskupcen. Han försummade emellertid att medfölja tåget då detta gick vidare, hvadan han anmodade stationsinspektoren i Alingsås att telegrafera efter väskan. Detta skedde likväl ej, och resultatet blef att väskan med penningarne försvann. I poliskammaren uppgaf han vidare, att hans fader vore en handlande Fredriksson som rådde om huset n:o 25 vid Drottninggatan i Stockholm. Denne hade gifvit honom i uppdrag att dels i Göteborg för hans räkning liqvidera åtskilliga summor dels uppköpa 400 alnar sidentyg. För detta ändamål hade fadren lemnat honom nyssnärande summa. Han reste från Stockholm i en förstaklasskup men hade ej köpt biljett längre än till Hallsberg eller Töreboda. Vid något af dessa ställen steg han i en andraklassvagn och fortsatte i denna kup resan till Göteborg i sällskap med åtta eller nio engelska sjömän. Sedan man beslutat sig för att närmare undersöka F:s effekter och dervid anträffat det pass som bevisade att han d. 1 d:s blifvit utsläppt från Långholmen efter undergången bestraffning för stöld, erkände han att hans historia var osann. Orsaken hvarför han framställt den påstod han ha varit, att han förlorat en summa af 190 rdr, som han vid afresan skulle fått af sin fader, hvadan han uppgifvit sin förlust så stor som han gjort, blott för att egga polisen i dess efterspaningar. Att äfven detta är en dikt, finner man lätt. Hvad som dock är svårare att inse, är verkliga orsaken till hans befängda påhitt, som lemnade honom rakt i polisens våld. Tulubben och mössan påstod han sig ha fått af sin fader. Han kommer att med fångskjuts återsändas till Stockholm. — Undersökning anställdes i går i poliskammaren angående den eldsvåda som kl. 146 på morgonen utbröt i landeriet Lorensberg n:o 89 90 i stadens 12 rote, och lade en del af byggnaden derstädes i aska. Värdshusidkaren C. J. Lundell som var närvarande upplyste att åbyggnaderna på stället, hvilka tillhörde honom voro intecknade för 42,000 rdr och endast assurerade i städernas allm. brandstodsbolag för 33,300 rdr. Samtlige lösören, som genom lösöreköp, öfvergått till anvan man voro försäkrade i Jönköpingsbolaget för 14,000 rdr. Värdshuslokalen bestod af 11 rum i öfre våningen och 7 i nedra. Uthuslängan bestod af vedbod, mangelbod m. m. i nedra våningen och tvenne rum samt loge och lada i öfra. Boningslägenheten bestod af 4 rum i öfra och 4 rum i nedra våningen. — Vid brandsynen befann sig brandredskapen i fullgodt skick. En kakelugn i öfra våningen af värdshuslokalen hade af brandsynen blifvit utdömd, och hade derföre redan ersatts af en kamin. Hr Lundell underrättades först om olyckan af en sin son, hvilken legat på nedra botten. En trädgårdsmästare Svensson, som kommit för att såsom vanligt väcka sonen, hvilken skulle gå i skolan, var den som först blifvit eldsvådan varse. Då han kom ut slog elden fram genom alla fönster i öfra våningen utom den östra ändan, der en uppasserska hade sin bostad. — Sedan restaurationen såsom vanligt i Okt. stängdes, har ej eldning förekommit i det till densamma hörande köket, utom Måndagen d. 28 Nov. då någon kokning der förehades. — På hela dagen hade ej i värdshuset varit någon gäst, utom en som vid sextiden på qvällen med hr L. spelat biljard. — All lösegendom i värdshusbyggnaden, och bland densamma en mängd silfver, gick förlorad. Af lösegendomen i boningshuset hade deremot en betydlig del bergats, utom hvad som förvarades på en tillåst vind, till hvilken man ej återfann nyckeln. Hr L. hade sedan mordbrandsanläggningar ett par gånger förut på senare tiden förekommit å Lorensberg tillsagt drängarne att vara vaksamma. — Huru elden denna gång kommit ut kunde hr L. icke förklara. Fru Lundell hade intet af vigt att tillägga till sin mans berättelse. — Af deras åtta barn bo sex hemma. En fjortonårig son som sof på nedra botten hos f. resebetjenten Biantberg hade blifvit väckt af trälgårdsmästaren Svensson och väckte sjelf föräldrarne, hvilkas sängkammare var belägen åt landsvägen. Hade det dröjt en fjerdedels timma till innan familjen väcktes, trodde fru L. att de alla blifvit innebrända. Muraregesällen L. Nagel blef kl. 1, 6 gjord uppmärksam på faran. Han bröt då upp dörren åt alleen till och kom med hustru och barn ut denna väg. Hans lösegendom som till största delen räddades var försäkrad till 1,000 rdr. -— Hustru Nagel hade intet att tillägga. Förre resbetjenten Gustaf Brantberg, hos hvilken Lundells son låg, vaknade kl. 1, 5 och väckte då gossen, emedan han trodde det vara tid för denne att gå i skolan. Han fann att så ej var fallet, men hade ej ånyo somnat in, då trädgårdsmästaren Svensson knackade på och underrättade om eldsvådan. Lågan slog ut genom alla fönster, då han kom ut på gården. B:s åsigt var att elden blifvit anlagd före kl. 5. B. hade funnit elden starkast öfver matsalen. Han hade ej assurerat sitt lösörebo, men fick största delen räddadt. Drängarne Carl och Anders Eriksson hade på aftonen sutit uppe tillsammans med en skomakare som var sysselsatt tills kl. öfver tolf på natten med att görg ett nar skor färdiga åt Lunaena gsan Deras