Göteborgsposten – 3 december 1864, sida 2

r icke svår att finna; ty det är alls icke någon ny osykologisk erfarenhet att den brottslige under lopdt af en med allvar förd, allt mer och mer sig inecklande ransakning — då hans yttersta skarpsinne ;ch beslutsamhet å ena sidan erfordras för bemötanlet af den vid sammanhållandet af vidlyftiga brottnålsransakningar vane domarens plötsligt framställda rågor och erinringar, och då å den andra sidan den rottsliges fruktan att icke kunna ljuga med tillräckig konseqvens nått sin höjd — måste i tal och åtvälvor vara likadan, som i det ögonblick, då han berick brottet, dervid han åter tvifvelsutan skärpt sitt Ömdöme och sin beslutsamhet så mycket han kunnat, ör att väl utföra sin bragd, men äfven icke helt och nållet lyckats förqväfva samvetets oroande röst. Lika Her likartade affekter frambringa ju äfven hos den nest bildade veridsman alltid samma utseende och sätt, när helst de återkomma. Huru mycket mer är cke detta förhållandet med den råe och okunnige jufven eller rånaren? — Vi återgå till ransakningen. Den målsegaren fråntagna portmonnän värderades af nämnden till 50 öre, dervid Lundberg anmärke, att han icke bestämdt kunde säga, om denra portmonnä var densamma, som han på tisdagsmorgonen såg Olsson innehafva. Olsson förnekade sig någonsin hafva innehaft den och tillade: den hade nog polisconstaplarne med sig. : Mälsegaren uppgaf på tillfrägan, att den honon ståntagna säcken numera blifvit, sönderskuren, funnen en buske utanför Lundbergs hus samt aflemnad till poliskammaren härstädes. Då åklagaren härefter, för att kunna skaffa prestbevis angående Friberg, anhöll, att denne måtte tillfrågas, hvarest den af F. förut uppgifna enkefru Carolina Mathilda Carlberg vore att finna, återtog Friberg hvad han förut uppgifvit angående sina lefnadsomständigheter och förklarade att han hette hvarken Friberg eller Lund, utan Lars Nordlund och var vice korporal vid H. M:t konungens Andra lifgarde, f. d. major Jegerskölds, numera kapt. Kremers kompani, samt innehade ordningsnummer 12; att han vore född år 1834 i Norrby Skommar eller Nordlunds, Wallbo socken, Gefleborgs län, och att fadren, som ännu lefde, vore torpare derstädes. Nordlund hade vistats hemma till 25 års ålder och derunder i 4 år arbetat på Gefle mekaniska verkstad. Derefter hade han begifvit sig till Stockholm och först arbetat på jernvägen samt sedermera hos en stenhuggaremästare. År 1859 hade han tagit värfning vid andra gardet och derstädes blifvit befordrad till vice korporal. Två år hade han åtnjutit permission och derunder åter arbetat hos stenhuggaremästaren. I Maj månad 1863 rymde han från regementet och hade sedan dess uppehållit sig med tillfälliga arbeten än här och än der. Allt hvad han annorlunda uppgifvit angående sina lefnadsomständigheter vore osanning. På gjorda frågor svarade Nordlund, att han senast varit skattskrifven vid Andra gardet samt att de två betyg, han till poliskammaren inlemnat, blifvit gifne till honom af en Sokänd, som -hittat dem. Häradsrätten uppsköt målet till d. 7 nästk. December, då åklagaren borde hafva gjort sig underrättad, om och hvarest den rånade säcken blifvit funnen samt derom förete tillgängliga bevis, och åtog sig domhafvanden att sjelf foga anstalt om erhållande af nödiga upplysningar och prestbevis angående den trefaldige Friberg-Lund-Nordlund. De häktade nedfördes i häradshäktet och återsändes derifrån till cellfängelset. Å samma dag förekommo dels ett mål angående oloflig bränvinsutskänkning ute i skärgården, dels ett tjufmål och dels en ganska snygg mordbrandshistoria, och skola vi, när utrymmet så medgifver, referera de två sistnämnda målen.