Göteborgsposten – 3 december 1864, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Askims häradsrätt. Onsdagen d. 16 November, sjette rättegångsdagen vf lagtima höstetinget, fortsattes ransakningen angånde häktade skomakeriarbetaren Carl Johan Lundberg samt arbetskarlarne Bernhard Olsson och Carl Johan Friberg, äfven kallad Lund, anklagade för rån och den försmämnde jemväl för stöld. De häktade hade blifvit utsända ssän länscellsängelset och af målsegarne tillstädeskom Nils Persson från Inlag. Sedan protokollet vid nästförutgångna rättegångstillfället blifvit justeradt och åklagaren anmält, att prestbevis om Friberg ännu icke kunnat anskaffas, afhördes två vittnen, af hvilka det ena, jemte annat, uppgaf, att Bernhard Olsson af vittnet på tisdagsmorgonen köpt potäter och betalt en gammal skuld; dock hade hela den summa Olsson betalt, icke utgjort mer än ca 50 öre och vittnet hade ej sett Olsson hafva någon portmonnä; samt det andra, som var ibland de fem personer, hvilka legat i Carlssons rum, omtalade dels vid hvilka tider och i hvad ordning de tilltalade inkommit och utgått från samma rum, dels att vittnet innanför krokade dörren och att Friberg icke kom tillbaka under hela natten, och dels att på tisdagseftermiddagen, d. 23 Augusti, hade Lundberg och Olsson kommit in till Carlsson, dervid Lundberg berättat, att han varit i staden och köpt sig krut,emedan, hade han tillagt, Ådet var ett sådant rännande om nätterna, att ingen visste hvad som kunde hända. Olsson gick derpå efter en pistol, laddade den och afsköt den ett par gånger; dock hade vittnet icke sett, om han laddade med annat än löst krut. I anledning af sistnämnda vittnets berättelse, fingo de tilltalade hvar för sig yttra sig, dervid Friberg, efter erhållna föreställniugar, erkände att han på måndagsqvällen icke återvändt till Carlssons rum, utan i detta afseende förut sagt osanning. Han påstod sig likväl icke hafva den natten besökt Lundbergs rum eller varit tillsammans med Olsson, utan hade genast efter det han gick ifrån Carlssons gått och lagt sig invid ett litet berg på andra sidan Lerbräckan samt der tillbragt hela natten. Han hade hvarken hört eller sett hvad skedde i eller vid Lundbergs hus. Då F. erinrades om den envishet, hvarmed han allt dittills vidhållit sina osanningar, förklarade han, att han varit rädd att få plikta för uteliggande. Bernhard Olsson medgaf, att han laddade och afsköt Lundbergs pistol, men kunde icke minnas hvarken huru många gånger detta skedde eller om han eller Lundberg sist laddade pistolen. Då han förehölls sitt förra bestämda nekande härutinnan, svarade han med det fräcka trots, som alltid ger stor anledning till misstanke om brottslighet, att det ej är förbjudet att hafva både gevär och krut, när man ej skjuter på någon! Lundberg erkände, att han på tisdagsmorgonen köpte två lod krut i staden, men påstod att detta skedde blott för att kunna med lösa skott skrämma folk, som ofta plägade föra oväsen och spektakel utanför vaggarne. Skrotet hade han sjelf klippt förliden sommar för att begagna, då han ibland gick ut på räsjagt. Påmind att han föregifvit sin bössa vara så dålig, att dermed ej kunde skjutas, påstod han att han egt, men förliden höst sålt en annan bössa, och i stället köpt den i hans bostad funna, med god pipa. men oduglig lås, i mening att derå låta göra knallhattslås. Målsegaren anmälde nu, att han under ransaknin gens fortgång bestämdt igenkänt tilltalade Olsson ocl Friberg såsom de, hvilka å honom foröfvat rånet — et förklarande som synes vara af icke ringa vigt, om mar tager hänsyn till den sanningskärlek och tveksamhet målsegaren förut i detta hänseende ådagalagt. Orsaken hvarföre mälsegaren just nu igenkände de begge ränarne