Göteborgsposten – 3 december 1864, sida 1

ningar för att afslå sin flendes angrepp. Banken på östra sidan om hamnen här blifvit gjord nära dubbelt så hög som förut och äfven vågbrytarne förstärkas, så att det synes som skulle framtida faror från detta håll blifva förebyggda. Jönköpingsboarne, som äro väl bekanta med sin sjö, men kanske något öfverskatta dess krafter, skaka dock litet tvifvelsamt på hufvudet, då man framställer denna förhoppning. Sedan vi nu sökt gifva ett begrepp om hvad man kunde inhemta innan högtidligheterna togo sin början, torde det vara skäl att öfvergå till dessa. Såsom inledningen till desamma torde D. K. H. hertigarnes af Ostergötland och Dalarne ankomst till staden böra betraktas. Ankomsten till Jönköping skedde kl. 5,5 e. m. d. 30 Nov. En ansenlig menniskomassa hade samlat sig utanför stationshuset och helsade med hurrarop de båda furstarne, då de efter ankomsten begåfvo sig till sina resp. bostäder, den förre hos statsrådet, landshöfding Faxe, den senare hos öfverstlöjtn. Leuhusen. Största delen af våningarne utefter Storgatan voro eklärerade eller illuminerade. På banhallen paraderade skarpskyttekåren, som det tycktes omkr. 80 man stark. Det är en vacker kår, med smakfulla uniformer och god hållning. Sedermera gafs å residenset emellan kl. 6 och 7 cour för stater och kårer. De till festligheterna inbjudna gästerna tillbragte aftonen tillsammans med sina värdar, hvilka vid detta tillfälle aflade ett förnyadt; prof på den gästfrihet och den förmåga att bereda trefnad och nöje, som alltid utgjort ett så framstående drag hos Jönköpingsbon. Vi äro förvissade om att en hvar af de inbjudne medför det angenämaste och varaktigaste minne af sin vistelse i dessa gästvänliga hem. Första afdelningen på programmet för högtidligheterna å invigningsdagen utgjordes af en religiös akt. — Kl. 2, 9 hölls nemligen bön i Jönköpings kyrka af prosten C. G. Modigh, hvilken bön föregicks at psalmsång, som från orgelläktaren utfördes af:skolungdomen. För prinsarne, som naturligtvis bevistade akten, var plats beredd i kyrkans kor. En stor mängd af stadens innevånare hade utom de inbjudna infunnit sig i kyrkan. Kl. något öfver !(, 10 f. m. anträddes, sedan alla deltagarne samlat sig, festtäget till Sandsjö, den längst norrut på Södra stambanan belägna station som förut varit öppnad. Vädret var vackert, ehuru en ganska kall vind blåste. I en öppen vagn något framför de kungliga vagnarne befann sig en del medlemmar af Jönköpings regementes musikkår, hvilka utförde musikstycken såväl vid tågets atgång från banhallen, som vid ankomsten till och atgången från de öfriga stationerna. Långsamt satte sig tåget i rörelse på den utefter Vetterns strand löpande banan. ena sidan hade man den omätliga utsigten öfver sjön, på den andra såg man högtidsklädda folkhopar, som genom glädtiga hurrarop gåfvo tillkänna att äfven de fattade dagens betydelse. Allt snabbare rullade vagnshjulen, allt tätare ljödo lokomotivets andedrag, allt högre steg man uppför sidorna af bergen, som på södra sidan omgifva Jönköping, men ständigt hade man på venster hand den med hvarje ögonblick alltmera öfverväldigande utsigten öfver Vettern, med Visingsö i midten och med stränder som i synnerhet på östra sidan utmärkas af de vackraste bergformationer. Ett par gånger, det är sannt, gick tåget in i någon genomskärning, af hvilka i synnerhet en hade kolossala dimensioner och måste ha kostat oerhördt arbete, men snart hade man åter samma utsigt, tills man slutligen hann fram till Husqvarna, hvars obeskrifligt pittoreska natur gjorde taflan om möjligt ännu skönarne. Vintern hade ej haft makt att göra denna natur ödslig eller frånstötande, och man kunde blott fråga sig vid åsynen af densamma: hurudan måtte den ej vara om sommaren ! Sedan man passerat Husqvarna antager nejden en mera vanlig karakter, hvilken den bibehåller ända fram till Sandsjö. Marken är jemn och för det mesta betäckt med en småväxt skog. Svårigheterna för jernvägsanläggningen tyckas äfven här ha varit talrika, ehuru i ingen mån motsvarande de som man närmast Jönköping på båda sidor, dock mest på den södra, haft att öfvervinna. Närmaste stationen intill Jönköping är Tenhult, och den derpå följande Forsarum. Vid båda dessa stationer var åtskillig allmoge församlad, dock ej särdeles talrikt. Vid nästa station, Nässjö, fanns redan vid tågets nedgång högst ansenliga menniskomassor, hvilka, då man erinrade sig huru ödsligt det landskap man genomfarit förefallit, tycktes vara framtrollade ur jorden. Efter ett kort uppehåll i Nässjö fortsattes resan till Sandsjö, hvarest de från södra orterna inbjudne gästerna, hvilka ungefär samtidigt anlände från motsatt håll, emottogos. Jernvägens närvarande arbetsbefäl presenterades i stationshuset för D. K. Högheter, hvar