Veckokrönika. Ljuflig vinter, harang med citater ur Almanachan och Bondpraktikan. — Sista eldsvädan. — Lorensbergs ruiner, elegiska modulationer. — Framtidsperspektiv. — Vara eller icke vara eller den supponerade innebrände. — Hippologisk olycka. — Gamla och nya operor. — Något om applåder och hyschningar. — Stadsfullmäktiges senaste sammankomst. — När är läktaren fullsatt? — Gustaf Adolfs torg och dess monumenter. — Grafvärdarne vid skeppsbr n. — Börsen på ösra och undra botten. — P. B:s soir6. — Skarpskyttomusik-kärens tillämnade aftonunderhällning. Ett gammalt ordspråk säger Åatt man icke bör tala om den snön som föll i sjol, men vi kunna det oaktadt sannerligen icke afhålla oss ifrån att som hastigast anmärka den fortfarande otur som förföljer alla slädförelystna ungoch ålderdomar i våra dagar. Hade man icke redan i lördags, alldeles som om krönikeskrifvaren enkom beställt det, det allrasom yppersta anbud till slädföre. Ännu på söndagen hyste man godt hopp, men, o ve, då randades måndagsmorgonen, och med den gingo alla förhoppningar upp, icke i rök, utan i vatten. Istället tör klara och vinterlika dagar, som man torde kunna vänta sig i den månad som Almanachan framför alla andra benämner Vintermånaden, har en dyster, kall och fuktig dimma under hela veckan hängt öfver våra hufvuden, då och då serverande diverse små oväntade sqvätt-duschar, lika ovälkomna för våra resp. gångkläder som retsamma för tålamodet och humöret. Det enda som kan trösta ett genomblött monniskobarn är en blind tro på bondpraktikans ordspråk : När Anders slaskar braskar Jul och denna gången slaskade Anders, och det med besked ändå, det veta vi alla. Ingen känner sitt öde, och kan