Göteborgsposten – 1 december 1864, sida 1

ingenting derom. Två af mina kusiner voro den våren och helsade på mig, två glada flickor, och de och miss Beauchamp och Tom voro mycket tillsammans. — Kan han ha gift sig med henne? frågade Jane med återhållen andedrägt. Mrs West dröjde att svara. Det var den första gången, som hon kommit att tänka på denna möjlighet. — Jag tror det icke, sade hon omsider. Tom var uppriktig och oförmögen att förställa sig, och de måste ha begge varit ganska inbundna, om det varit förhållandet — ursäkta mig lady Jane, att jag talar så öppet — jag talar som jag tänker. Nej, visst icke. Om de velat gifta sig med hvarandra, hvarför skulle de dolt det? Tom West var sin egen herre, och vi skulle visst icke haft något emot att han gifte sig med miss Beauchamp; vi tyckte mycket om henne. Om hon gifte sig med någon af dem, så var det icke med Tom. — Hvar är mr Tom West? — Jo, den stackars karlen reste straxt derefter utrikes, ungefär — låt mig tänka efter — ungefär följande februari, som jag tror. Han utnämndes till biträdande läkare för staben i Indien och der dog han. — Hvad är mera sannolikt, än att hon följt honom dit? utropade lady Jane. Mrs West sökte erinra sig omständigheter från der ifrågavarande tiden. — Det tror jag icke, sade hon, det förekommer mig nästan omöjligt. Att hon icke följde med honom, är jag alldeles säker på, ty vi följde honom ombord och ställde