Göteborgsposten – 30 november 1864, sida 1

— — —— — att tillösa sig den för sammanbindningsbanan behöfliga mark, lät öfverste Beyer genom en härvarande mäklare känna sig för hos egarne rörande priset på de egendomar, som behötde inköpas. Vid ett öfverslag befanns då, att de fordrade priserna voro sådana, att expropriationssumman ej skulle förslå till inköpet af egendomarne, något som också öfverste Ericson i sin jernvägsplan förutsagt, dock under förutsättning, att då jernvägen blifvit färdi och den ej behöfliga marken sedan kunde frånsäljas, denna då skulle erhållit ett sådant värde, att expropriationssumman kunde nedsättas till det ursprungliga anslaget. Hela kongl. jernvägs-styrelsen, som tillsammanslagen ej på långt när eger öfverste Ericsons snille eller förmåga att anordna, har den manien att vilja, liksom öfversten gjort, bygga jernvägar både billigt och fort. Den kom nu i ett fasligt trångmål, och man beslöt att här tillgripa ett vid expropriationen landsbyggden praktiseradt sätt, nemligen att byggnads-ingeniören tager ett par nämndemans-gubbar eller andra tromän och anställer en extra värdering, hvilken framlägges för den verkliga expropriations-nämnden, som mången gång efter uträkning nappar på denna krok och Åutan sans fagon gör denna privatim-värdering till sitt atgörande beslut. Kongl. Styrelsen, som tyckes ha tagit för god den bekanta satsen, att det är godt när yxan går att ej behöfva hålla i skaftet, underhandlade med någon eller några af vår stads styresmän och en vacker dag i sistl. september månad tillsatte Stockholms stadstrullmäktiges berednings-utskott en komitåG af 5 oväldige (jag hade så när sagt: nämndemän) personer, som fingo i uppdrag att värdera de egendomar inom Stockholm, der jernvägen skall gå fram. Just i dessa dagar har komitän under ledning af byggmästaren och riddaren Alm — förmodligen ledande på grund af den sakkännedom de öfrige komiteledamöterna hos honom supponerat — atgifvit sitt utlåtande, ett dokument kanske ett bland de märkvärdigaste man kan få se och som säkert ej kommer att bli utan kommentarier när jernvägs-styrelsen en dag framställer det såsom högst bevisande inför den blifvande expropriationsnämnden. Staden, som i somras öfverlät diverse sig lillhörig mark till jernvägsbyggnaden, lät sin drätselnämnd uppgöra ett värderings-instrument öfver densamma. Af denna drätselnämnd är byggmästaren Alm äfven en ledamot och en ledamot som har kanske mest att säga. Nu faller det sig icke bättre än att hr Alm såsom medlem af drätselnämnden funnit en byggnadstomt inom Clara församling värd 3 dr pr qvadratfot, under det han såsom medem af komitön funnit en dylik i samma qvarer som den förstnämnda och belägen om möjigt kanske något bättre, ej värd mer än 1 iksdaler pr qvadratfot — en skillnad är visserligen att den förstnämnda rådde staden om, len andra en enskild person. Men emellertid påminner detta om den gamla goda tiden, då m del handlande begagnade tvenne alnar, en ör att mäta till och en att mäta från sig med, ch det var då icke ovanligt att bodbetjeninsen ropade helt högt efter den långa alnen, vär någon bondgumma kom in i boden för att älja ett stycke hemväfdt tyg. — Dagbladet, som annars mycket sorgåäligt delgifver sin! oublik hvad som passerar hos stadsfullmäkige, har ej haft ett ord om denna komitå, vilken, utan att kommunicera sig med egarne, vestämt hvad dessas egendomar äro värda — ;n åtgärd mindre riktig i principen, då exoropriationslagen tydligt säger, ratt jord eller ;gendom skall at nämnden uppskattas efter: let värde den för egaren har. So