Göteborgsposten – 29 november 1864, sida 2

— Men ingen vet, hur snart det kommer att ändras, och mylady vill gerna ha sina kläder i ordning, svarade Judith. Jag lofvar komma så snart jag kan, jag vill gerna komma. Hur mår den lille gossen? — Så der. Jag har skickat efter mr Carlton för honom. Han är nu i huset; jag har varit och hemtat denna salvan, som han glömt att taga med sig. Han är bra nyken eller hur? — Nyfiken? upprepade Judith. — Ja, nyfiken på andras förhållanden. Han gjorde smig många frägor och ville veta hvarifrån vi voro och hvar vi hade bott och hvar barnet var födt; han frågade efter allt möjligt. Men jag tror, att han är skicklig; han tyckes förstå sjukdomen i grund. Och han är mycket beskedlig. — Han anses vara mycket skicklig, svarade Judith. Hans patienter tycka om honom. De hade kommit till lady Janes port, som var blott ett litet stycke ofvanom Hlister Lane på andra sidan viägen, och mrs Smith sade adjö! och sprang tillbaka. iLady Jane hade sett qvinnan vid portenoch talte nu I med Judith om henne. Den likhet med hennes syster Clarice, som hon uppstäckt hos barnet, hade föresväfvat henne mer än hon skulle ket erkänna för någon, alltsedan hon föregående dag obsserverade den. — Du känner då den menniskan, Judith? sade lady Jane.