Göteborgsposten – 29 november 1864, sida 2

Danmark. Det är ingalunda angenämt att se, med hvilken -hänsynslöshet partierna i Röpenhamn gå till väga mot hvarandra, ej skyende ati indraga privata omständigheter inom offentlighetens krets och sålunda i högsta grad reta stämningen. Ett karakteristiskt exempel härpå ha vi uti en tilldragelse, som timat i danska studentföreningen och hvilken måste ha väckt stort uppseende, eftersom alla de senast ingångna danska tidn. omständligt sysselsätta sig dermed. En äldre medlem at studentföreningen, skådespelaren Mantzius, hade nemligen för någon tid sedan vid ett gille derinom utbragt några politiska skålar i en ton, som ingalunda kan anses fin, och teml. otvetydigt riktade emot konungen samt de reaktionära. Detta var opassande, men dels brukar man aldrig räkna så noga med hr Mantzius, hvilken har i Köpenhamn samma privilegium som den bekante Svante i Stockholm ungefär, dels kan man ej gerna frukta någon fara för tronen eller staten af hvad som yttras under punschens inflytande inom en krets af unga studenter, till hvilkas naturel det hört alltsedan studenter bletvo till, att tillhöra oppositionen. Emellertid ha dessa tal af hr Mantzius blifvit föremål för lika stor offentlighet, som om de hållits på ett torg och icke i en enskild förenings lokal. Först kom en korresp. till en landsortstidn. och offentliggjorde dem. Derpå angat den tilltygade öfverste Tscherning, i hvars ögon studentföreningen är en styggelse, hr Mantzins på sitt sätt i ÅBerl. Tid; så kom hr M. sjelf med en replik under motto Gubben är gammal, och till sist nedlade studentföreningens seniorat protest mot att dess enskilda lif sålunda drogs fram för oslentligheten. Härmed -borde saken åtminstone varit slut. Nen plötsligt framkom i de båda af den reaktionära Augustiföreningen protegerade bladen ÅBerl. Tid. och Flyveposten en lika lydande artikel, undertecknad A. L., med ett nytt och omständligare referat af nämnde tal. Man fick naturligtvis genast veta, hvem artikelförf. var, isynnerhet nerigenom att hans bedritt blef vid Augustiföreningens följande möte förherrligad som en förtjenst om ssäderneslandet, hvarföre en skål dracks för den modige unge mannen. Uppmanad att afgifva en bestämd förklaring, sade studeranden Å. Litken, att han med nöje begagnade tillfället att åtaga sig författareskapet, och på grund deraf blef han sistl. onsdags afton på en allRETA AA RE a SR