Göteborgsposten – 29 november 1864, sida 1

mannen pastor Bruuns uppträdande der med ett tal i representationsfrägan. Tidningen säger sig dock vara benägen för den goda sakens skull att öfverse med den glömska af sällskapslifvets små fordringar, hvartill pastor Bruun (genom sitt tal) gjort sig skyldig. Emellertid har anspelningen på denna norrmans förmenta glömska icke slagit rot, och ej heller, hvad som förmodl. åsyftades i Kapten Pull, föranledt till någon polemik, och således återstår att vid något lägligare villtälle åter knyta den afbrutna tråden, hvilket dock icke kommer att ske före tidningsprenimerationens afslutande i början af nista år. Bland de många personer som at konun gen dekorerades i anledning af Föreningsdagen, har man minst af alla väntat att få se polismästaren Wallenberg, som hugnades med S:t Olats-orden. Jag fäster mig mindre vid att hr W. är sub reatu här för sina hulvudlösa åtgärder vid de i alla atseenden ömkliga Mars-oroligheternan, ty det kan ju vara tänkbart att han i Norge gjort sitt namn aktadt och värderadt. Men jag tror att hans uckorering med S:t Olafs-stjernan just i Norge skall ses med en viss törtrytelse. För några år sedan uppkom plötsligen oenighet mellan den här garnisonerande militära gemenskapen och det likaledes här förlagda norska skarpskyttekompaniet, som de svenska Martissönerna ansåg hatva för stort insteg hos hufvudstadens jumfrur. En etvermiddag upptågade en skara artillerister och garådister, eskorterade af en massa löst tolk, till norska kasernen, der fönsterna inslogos. Om det beslutade öfvervåldet blel polisen redan på törmiddagen underrättad; det fick dock passera, så att säga under polisens ögon, som hvarken afstyrde eller åtalade detsamma. Chesen för norska skarpskyttekompaniet begärde icke ens något åtal, uttryckligen under förklarande, att ett sådant skulle komprometterat polisen, och de norska tidningarne omtalte icke ens öfverdådet. Men ganska säkert är att ingen af norska regeringens härvarande ledamöter föreslagit hr Wallenberg till S:t Olafs-riddare, och att utmärkelsen således måste betraktas såsom ett vedermäle af konungens personliga välvilja för hr W. Bland de många personer, som genom den inträffade penningekrisen råkat i förlägenhet och som derföre nödgats vädja till sina kreditorers fördragsamhet, räknas numera äfven tvenne af vårt lands största jordegare, brukspatronen grefve Malcolm Hamilton på Huseby och öfverstelöjtnanten grefve Hugo Hamilton på Areslöf. De hafva tills tör kort tid sedan hatt en obegränsad kredit, och anlitat den utan all besinning. Deras tillgångar, bestående af fastigheter taxerade till 4,902.000 rdr och lösegendom värd 840,000 rdr, representerar ett belopp af 5,742,000 rdr, hvaremot deras skulder uppgå till 4,560,000 rdr. Af denna summa lärer fullt hälften utgöra rörlig skuld. Flertalet bland härvarande borgenärer sägas vara villiga, att åt utsedde administratorer uppdraga affärernas utredning, hvilken anses kunna ske inom loppet af tre år. Nämnde grefvars obestånd förmodas hafva uppkommit derigenom, att de, i samma mån deras skuld oafbrutet tillväxt och fordrat mycken omtanka, icke haft tid att egna nödig tillsyn åt deras ekonomi, hvarigenom egendomarne icke lemnat dem en emot de stora och tillväxande räntorna svarande afkastning. För egen del hafva grefvarne Hamilton lefvat ytterst sparsamt, en omständighet som väsentligt bidragit till den stora kredit som de innehaft. Detta tör våra förhållanden ovanligt stora affärsde rangement är ur allmän synpunkt ganska lärorikt, man kan tillägga varnande. Först och främst bevisar det vådan af att en stor massa