Göteborgsposten – 28 november 1864, sida 3

il va rjehanda. En konung utan sand. År 1858 fanns i staden Pöerigueux i Frankrike en person vid namn Antoine de Tonnens. hvilken hade befattning som avour eller advokat. En vacker dag sålde han sin syssla till en embetsbroder och företog en resa till Sydamerika, för att der upprätta en koloni i det der belägna landet Araukanien. Han fann innevånarne derstädes, säger han, i saknad af konung, i saknad af regering och organisation samt beständigt hotade af republiken Chili. Han gjorde bekantskap med cn cacique, som egde inflytande i landet, och erhjod honom, samt genom honom hans landsmän, att upplysa dem om deras rättigheter och att gifva dem organisation samt regering. Araukanierna antogo detta anbud och utsågo honom till sin konung. Patagonierna blefvo afundsjuka ösver sina grannars tur att få en, så godt som från himlen nedfallen regent, af så utmärkta egenskaper, och erbjöd derföre M. de Tonnens att älven antoga Patagoniens krona. Ett sådant anbud afslås aldrig af furstar. M. de Tonnens, den fordne advokaten, bar således inom kort Araukaniens och Patagoniens dubbelkrona under namn af Orllic Antoine I. Men inom kort gick Orllic Antoine I:s sol ned. Han blef angripen af Chili, gjord till fånge och dömd till döden, men räddades, fastän med svårighet, af franska auktoriteterna. Han sattes ombord på ett fartyg och skickades till Brest, dit ban för omkring ett år sedan anlände. Från Brest begaf han sig till Paris, der han utfärdade en prospekt för ett bolag med kapital af 100 millioner francs, hvilket bolag skulle införa franskt språk, franska produkter och fransk civilisation i sydliga delen af Södra Amerika, för att derigenom bilda en motvigt till Englands, Spaniens och Portugals inflytande i denna verldsdel. Ehuru han inledde prospekten med sin titel, Vi, med Guds nåde och genom folkets vilja, konung öfver Araukanien och Paagonienk, och trots den vackra iden att sprida ransk civilisation öfver Södra Amerika, blef dock örslaget dödfödt; icke en enda centime tecknades i bolaget, och bolagets kontor vid Rue Vivienne måste tängas. Då Araukaniens och Patagoniens civillista ej ängre stod till H. M:ts förfogande, och parisarne ej ville lemna penningar för suveränens restauration, så com den stackars kungen snart i mycket knappa om