Göteborgsposten – 28 november 1864, sida 3

ständigheter. Han hade i ätskilliga mänader bott på ett hotell i Paris, hade der satt sig i en skuld som han ej kunde betala, och söljden blef att hans Araukanska majestät d. 12 d:s stod inför korrektionspolisen i Paris anklagad för bedrägeri. Anklagelsen framställdes på följande elaka sätt af presiderande domaren. Sistl. December manad tog ni in på ett af de bästa hotellerna i Paris Ni tog en våning för 150 fres i månaden och gaf tillkänna att ni äfven ämnade äta på hotellet, hvilket är lätt begripligt, då ni icke rätt gerna kunde äta på något annat ställe. Ni bade inga penningar, men ni hade en förträfflig appetit. Er smak var af mycket förfinad art. Ni reqvirerade den mest dyrbara mat, och då rätterna icke voro tillräckligt läckra skickade ni dem tillbaka. Då personer äro i så stort behof som ni var, borde de vara. mycket mera blygsamma, äfven om de äro kungar af Arankanien och Patagonien. Ni lefde på detta sätt under fyra månader. Äf en man som kanske burit en krona men som ej hade en skilling i fickan var nu detta icke alltför finkänsligt handladt. Ni öppnade emellertid ett kontor i någon liten vrå af rue Vivenne. Ni tryckte statuer för ett bolag med 100 millioner fres kapital. hdert försök misslyckades, ni fick icke en sous. Man frågade er, huru ni ämnade betala er hotellräkning, och ni svarade ett ni skulle göra det, då ni fatt ert bolag i ordning. Huru skulle ni dock kunna betala utan att ha en enda subskribent? Ämnade ni för öfrigt betala edra personliga utgifter med bolagsmännens penningar? IImu som helst har ni ej kunnat betala. Jag förbigar vissa omständigheter som ur moralisk synpunkt kunna ha någon vigt. Ni är anklagad för vissa manövrer, genom hvilka ni sökte sla blå dunster i ögonen på personer som födde och hyste er i 4 månader; och antaget att ni till en början blott varit oförsigtig, så måste det dock ha kommit ett ögonblick då ni ej vidare kunde hysa några illusioner angående edra resurser. Ett längt förhör följde under hvilket det anklagade majestätet sökte försvara sig så godt det kunde. Han hade förhoppningar om att bilda ett bolag, han hade förhoppningar om att atersa sin krona; han hade ej haft för afsigt att bedraga någon, men alla hans försök att anskassa penningar hade strandat. Vittnen blefvo inkallade, hvilka intygade att han någon tid varit konung över Arnukanien och att han blifvit gjord till fånge af en chilensisk krigshär och derpå dömd att skjutas, men att han räddats af iranska auktoriteterna. Dessutom bevisades genom ett bref från prokuratorn i Perigueox, att under den tid han var der hade han atnjntit utmärkt anseende för redbarhet. Prokuratorn tillade dessutom, att han ej ansåg honom i stånd att bedraga någon, men att hans förmenta kungliga rätt till Araukanien fullkomligt vändt upp och ned på hans förstäånd och Sjorteatt han ger sig in på de mest besängda planer och spekulationer, och att denna monomani helt och hallet absorberat alla hans begrepp. På grund af dessa och liknande imyg frikändes han för anklagelsen och sattes på fri fot. Ilvilka mått och steg han skulle vidtaga för att återfå Araukaniens thron är svårt att säga. Emellertid är det goåt att veta det Åraucanierna och Patagonierna sakna båte konung och konstitution och att de förmodligen skulle antaga den förste kandidat som erbjöde sip att skänka dem både det ena och det andra. —— XE