Göteborgsposten – 25 november 1864, sida 1

— —— 2—f——— 1852 till 1863 ha dess operationer hunnit en omsattning a nära 6 milliarder och kanhända skall denna siffra innevarande år öfverskridas. En kontant behållning af 100 millioner är numera ganska vanlig i banken och nära nog hvrje manadsafräkning har ännu större siffror att uppvisa. Naturligt är, att under sadane förhållanden man med minutios omsorg söker att skydda bankens förråd af adla metaller och värdepapper för hvarje fara. Salunda är till en början källarhvalfvens byggnadssätt sådant att hvarje angrepp mot dess murar, vare sig uppifran eller under jorden skulle vara fruktlöst. Ln krutmina skulle intet förmå mot dessa tjocka murar, i hvilka granit, cement och jern förena sina krafter, för att göra platsen oangriplig. Hvad beträlfar de inre despositionerna och det sätt, hvarpå man nedkommer i källarhvalfven, kunna vi här meddela några uppgifter som torde komma att läsas med intresse. Sedan man nedstigit för den första trappan, som leder till källarnedgången, befinner man sig framför en dörr, hvilken aldrig öppnas utan i närvaro af censorn, förste kassören och guvernören: trenne vittnen, trenne kontrollanter, hvilka ha hvar sin nyckel till hvar sitt lås. — Sedan denna dörr blifvit öppnad, kommer man in i mindre kassahvalfvet, hvilket är tillräckligt för de dagliga och löpande operationerna. Från detta första rum leder en dörr, hvilken välförståendes icke kan öppnas utan i närvaro af de tre nyssnämnde tjenstemännen, till ett annat rum kalladt la serre. Detta är ett cirkelrundt rum, i hvilket man i olika afdelningar inlaser värdepapper, handlingar, obligationer 0. s. v. äfvensom depositioner och ädla sten ty banken mottager, utom säkerhetshandlingar på hvilka den lemnar förskott, äfven såsom frivilliga depositioner alla slags dokumenter af värde, guldoch silfverpjeser, diamanter e., allt emot en asgift al y proc. för hvarje period al sex manader. Efter la serre komma slutligen de egentliga källarhvalfven. Nedgången till dessa är dold i muren och tillstänges af en med jernbeslag alldeles betäckt dörr. Denna liksom de öfriga öppnas på hemligt sätt medelst nycklar som passa till de sinnrika och oerhördt starka låsen, och vänder sig af sig sjelt på samma sätt som de italienska dörrarne. Sedan denna port blifvit öppnad befinner man sig framför ett slags brunn, försedd med en spiraltrappa, och i hvilken blott en person i sender af medelmättig tjocklek kan gå ned. Trappan är dessutom tillstänvgd med trenne jerndörrar, försedda med trenne låsar, till hvar och en af hvilka blott finne en nyckel, så att skattens trenne vaktare ha nyckel till hvar sitt lås. Utom dessa komplicerade inrättningar, dessa jernportar, kan den trånga trappan när som helst fyllas al en till hands varande stor mängd lera, en operation som skulle göra källrarne outkomliga för en tid al tjugofyra timmar. Till dessa försigtighetsmått kommer ännu ett sista. I händelse af eldsvåda, anfall eller borgerligt krig kunna källrarne i ett ögonblick sättas under vatten. Vi antaga att vi hunnit ned för den al fyrtiotre trappsteg bestaende trappan. Man star nu framför en sista massiv port, försedd med tre nycklar, liksom de föregående, och då man öppnat densamma befinner man sig i källarhvalfven. På alla sidor ser man mer än manshöga jernkistor, hvilkas lock äro försedda med handtag. Öfver Jernlocket ligger en blybetäckning, hvilken utgör ett ytterligare försigtighetsmått. I fall sådant skulle behöfvas, tjenar nemligen blyct till att på kortaste tid kunna försegla kistorna. På kistorna 5 i stora bokstäfver antecknadt hvad de innehalla. Pa en läser man: Plantsar fran Amerika, på en annan Tjugofranesstycken, på en tredje ECus om 5 fr. och på samma sätt på kista efter kista i hvallven. Den tjensteman, hvars göromål är att upptaga myntrullarne ur och nedlägga dem i kistorna, uphpstiger på en stege till dessas lock. Då man sedermera återvänder ur hvallven vidtages samma minutiösa försigtighetsmätt vid dörrarnes stängning som vid deras öppnande.