Göteborgsposten – 25 november 1864, sida 1

till bästa hade en skicklighet och skarysinnighet såsom sköterska, som var på sitt ställe, der nöd var a färde, och det var ingenting, som hon tyckte så mycket om som en sådan nöd. Faran gör, att jag kommer i mitt ossC, och visar folk hvad jag är för slug, brukade hon säga och kunde tacka sin lyckliga stjerna, att så var, ty i annat fall skulle hon längesedan upphört att användas. Mr Carltons bistånd behöfdes ej mycket, men han hade egeutligen tillkallats för att vara till hands, i händelse han skulle komma att behöfvas. Derlöre hade han tillfälle att prata med mrs Pepperfly, under det att mrs Lycett var hos den sjuka qvinnan. Men det var dock endast då och då som detta kunde låta sig göra, ty mrs Popperfly gick och kom ur det ena rummet in i det andra likt en hund på en marknad. Har ni varit i Tuppers hus, sir? frågade hon en gäng. — Jag gick dit i förmiddags. IIvarifrån äro de? — Är det inte en mycket svår åkomma, sir? sade mrs Pepperfly, som om hon icke hört frågan. — Jag tror icke, att den behandlats rätt, sade mr Carlton. Vet ni hvar de äro ifrån celler hvarför de kommit till Södra Wennock? — Hon är ifrån — hur var det nu? — Skottland eller Irland eller något af de der utländska ställena. En annan sak är hvad hon vill i Södra Wennock, tillade mrs Pepperfly snöflande. Den tonvigt, hvarmed hon sade detta, var egen, och mr Carlton såg på henne.